Jag kan i bästa fall känna igen en vanlig hackspett när jag ser den eller möjligen ana att det faktiskt är en gök som gal någonstans i skogen även om jag inte ser den.
I går var jag med min bror ut i skogen och, tro det eller ej, letade pinnar. Han skulle ha en specifik pinne till ett fotoprojekt. Vi stannade vid ett hygge som såg ut att innehålla dels en massa pinnar och dessutom en massa torra träd och stolpar som han genast kika efter hål i (träden och stolparna förstås, inte pinnarna) med förhoppning om att en eller annan fågel skulle bo där. Som vanligt stannade han upp mitt i alltihop och säger "hörde du... det var en hökuggla". Han plockade fram mobiltelefonen för att lyssna på hur hökugglan låter och naturligtvis dök just en hökuggla upp så småningom, lockad av ljudet från mobiltelefonen.
Sen var det slutletat efter pinnar - vi blev så fascinerade av ugglan att inte en enda pinne följde med hem... förutom alla de småpinnar och barr som satt i pälsen på lillebrors hund Disa.
Som vanligt fick inte jag några bra bilder medan min bror fick fina bilder men så här såg hökugglan i alla fall ut (dåliga bilder men man ser dock att det faktiskt är en hökuggla);
Förra helgen var vi och kikade på en lappuggla som ligger på ägg i sitt bo. Så här ser hon ut;
Passande med en blogg om ugglor eftersom jag just virkat tre ljuslyktor i form av ugglor. De är egentligen inte särskilt lik riktiga ugglor Eftersom jag skulle ge bort de virkade ugglorna passade jag på att fota dem ifall jag skulle få får mig att göra fler. Lägg märke till den diskreta statisten i bakgrunden, katten alltså. Eftersom hon är både nyfiken och social så är hon där (och saboterar) så fort jag ställer upp något för att fotografera. Riktar jag kameran mot henne försvinner hon fort som attan så jag har inte särskilt många bilder av min katt - förutom när hon springer omkring i bakgrunden på mina bilder. Så här såg det i alla fall ut;
Inga bra bilder på ugglor alltså men jag fick en fin bild på en nötväcka i alla fall;
