Ingen rök utan eld

Fast när det gäller bilderna i det här inlägget var det bara glöd.

Just nu rullar allting på så fort så när jag sent omsider kommer hem från jobbet så är jag så... sliten. Dumt ordval men vet inte vad jag ska kalla det för annars, jag är inte trött men så uttömd på energi så jag orkar inte ta mig för någonting. Enda gången det blir något gjort är när någon annan föreslår något som man kan hänga med på.

En halvsanning - jag har gjort en massa halvhjärtade försök att fotografera under hösten men sen blir bilderna kvar i kameran. Nåväl, det mesta blir inte särskilt lyckade bilder ändå.

Något som blev helt okej bilder (med mitt mått, man behöver inte alltid vara så kräsen på bilddkvalitén) var i alla fall när jag följde med lillebror till hans studio och sen eldade vi... det som bara blev glöd.

Ingen stor brasa men bra rökutveckling. Det var rökelse som skulle lukta kaffe men om kaffe smakade som det där luktade så skulle jag aldrig ha lyckats lära mig att dricka kaffe. Nåja, det blev i alla fall till och med bättre än förväntat och ändå har jag eldat den där rökelsen förr i syfte att fotografera men det var ytterligare ett sånt där halvhjärtat försök. Skillnaden nu var att vi var i Macke's studio och kunde utnyttja studioblixtarna som bakgrundsljus. Det blev skillnad minsann.

Jag tog massor med bilder så kanske dyker det upp någon fler bild här så småningom. Eftersom det blev så många bilder har jag bara tagit två ur högen här - kanske inte de med allra mest rök men fina ändå. Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Den här bilden fastnade jag för redan i kameran. På försommaren i år fotade jag en guckusko som jag tyckte såg ut som ett drakhuvud och nu har jag fotat rök som jag tycker liknar en sjöhäst (eller möjligen en enhörning).

Ser ni det jag ser - sjöhästen?

Ångloket

Så var det marknadshelg igen. En tradition som tillkommit de senaste åren är att ångloket kommer med marknadsbesökare från Storuman. Varje gång marknadshelgen närmar sig tänker jag att jag ska åka upp till Storuman bara för att åka tåget tillbaka och varje gång blir det inte av. Det sitter lite i att det är ganska snävt om tid när man ska göra bytet mellan buss och tåg - jag tror man hinner men bara "kanske hinner". Jag vill dock vara lite säkrare än kanske.

Det vore trevligt att åka resan åt andra hållet för då kan man äta middag på tåget. Det tror jag skulle vara väldigt trevligt. Äta mat i tuff-tuff-tåg-takt. Nackdelen är att det är samma visa där - så snävt om tid att man kanske eventuellt hinner om man halvspringer och ingen står i vägen i dörren när man ska kliva av tåget och förutsatt att det inte är alltför många stopp för avklivande resenärer längs vägen.

Någon gång ska jag ändå göra det - troligen ta morgonbussen till Storuman, springa till tåget och dricka förmiddagskaffe i ångan från loket. Det verkar jättetrevligt när loket står vid stationen och puffar ångpuffar. Vita, fluffiga fina ångpuffar som på något vis har ett lite rogivande ljud. Mindre rogivande när den ångar upp sig för avfärd men det är ett trevligt ljud det också men så fort tåget rör sig blir röken genast mindre vit och fluffig men ganska trevlig ändå.

Naturligtvis hade jag inte den här gången heller med mig systemkameran - den bär man normalt inte med sig när man ska ut på marknaden. Kunde ändå inte låta bli att hala fram min lilla kamera och ta en bild och en filmsnutt. I och för sig är det bra, då kan jag skylla på kameran att bilderna inte blir bra men gissningsvis skulle inte bilderna inte bli bätter även om jag hade en bättre kamera med mig och vad skulle jag då skylla på. (Klicka på bilden för att se den i större format.)
















 Provar att lägga in en filmsnutt också. Den är för stor att ladda upp på blogspot så den får ta omvägen via YouTube. Så här såg det ut när tåget puffade iväg igår - tåget hade redan hunnit passera stadiet med vita, fluffiga ångpuffar när jag kom på att jag skulle filma men bättre sent än aldrig. Lite snål tycker jag att lokföraren var med ångvisslan - jag var beredd på höga, långa visslingar så jag hade (tyvärr) dragit ner ljudet lite väl mycket.

Regnet öser ner och jag surfar runt bland gamla mobilbilder

Skulle bara "tvärkolla" en sak i datorn  men i och med att jag slår på datorn så blir jag sittande en bra stund. Så även nu. När jag ändå satt här fick jag för mig att kopiera in bilder från mobiltelefonen. Jag använder bara den telefonen när jag ska ut och geocacha eller när jag behöver använda endomondo. Annars använder jag min mindre smarta mobiltelefon. Den har faktiskt kamera den också men med upplösning ungefär i samma tidsålder som innan kamerorna uppfanns - alltså i princip noll - och därför tar jag endast bilder i nödfall med den mobilkameran.

Nåja, hur som helst så innehåller mobilkameran bilder av halvtaskigt kvalité (ej på grund av upplösning utan snarare p g a dåligt tagna bilder) men med massor av minnen. Sitter här och bläddrar och tänker "ja, just ja, det där gjorde jag då" och "aha, det där hade jag glömt" och "javisst ja, där var jag".

Så här tänkte jag nu visa en bild från slutet av förr-förra sommaren, alltså början av augusti 2015. Hastbild, människan på bilden står ju sällan stilla någon längre stund. Precis när jag knäppte blåste vinden till och hon fick halva hårkalufsen mitt i ansiktet. Vilket jag faktiskt inte reflekterade över då. Enligt horisonten verkar jorden vara mer sned än rund. Hastbild, dålig kvalité men minne av en fin dag. Klicka på bilden för att se den i större format.

Hoppsan, nu ser jag att solen tittar fram mellan molnen utanför fönstret så nu ska jag nog skynda mig och gå ut en stund.

Någon måtta får det väl ändå vara?

Fyra semesterveckor har svischat förbi och förutom någon enstaka dag när solen faktiskt sken från tidig morgon till sen kväll så har himlen sett ut så här;

... eller så här;

 

 

Jag gillar moln och jag gillar absolut precis de här blå färgerna som blir såna molntäckta dagar men någon hejd får det väl ändå vara. Regn och blåst nästan hela juni, sen kom juli med något bättre väder - alltså regnet och blåsten var inte lika ihållande och kvicksilvret i termometern steg ett tiotal grader. Någon enstaka dag var det till och med "sommarväder" men de dagarna var lätträknade. De flesta dagarna växlade vädret och var ena timmen solsken och nästa timme regn. Nu är vi en bit in i augusti och temperaturen är lägre, himlen fortfarande molntäckt och en hel del vattenpölar som aldrig hinner torka upp mellan regnskurarna.

 

Trots detta är jag ändå ganska nöjd med vädret. Tack vare att det ändå har varit temperaturer som har passat mig så har det inte gjort mig så mycket att det har regnat - ett sommarregn blir man blöt av men man fryser inte ihjäl. Det har varit uppehåll i regnet tillräckligt länge för att man ska hinna vara ute ganska mycket. Så på det hela taget har det varit bra även om det inte vart en sån där "sommarlovs-sommar" som man hade när man var barn.

 

Det där med finare somrar förr har kanske att göra med att man dels förträngt de flesta trista minnen men till största delen tror jag att det beror på att man var  mer "väder-oberoende" när man var barn. Regnade det gick man ut och plaskade i vattenpölar och regnade det inte så gick man ut och gjorde något annat - oavsett vilket tycket man att det var rätt okej och att det varit vackert väder hela  sommarlovet.

 

Nog om detta. Annat som jag filosoferat fram under denna smester är att:

 

1. När man har semester är morgonmackorna oftast mycket roligare, i alla fall mina.

I vanliga fall gör jag en macka och om jag orkar slänger jag i bästa fall på en skiva gurka. Under semestern lägger jag pålägget ordentligt på mackan och arrangerar gurkor, tomater och andra ev grönsaker snyggt och prydligt. Nästan så att man måste fota mackorna för att memorera dem för framtiden.

 

2. Måndagar är precis som fredagar, bara lite tidigare i veckan.

Visset

Klippte bort vissna blommor från mitt ödesträd. Jag sparade några blomställningar eftersom det satt frökapslar i dem. Varje gång jag passerade de vissna blommorna tittade jag på dem och tänkte att de är ganska fina trots att de är vissna. Det är antagligen därför jag låtit dem sitta kvar på krukväxten så länge trots att de var vissna.

När jag hade gått för bi vissen-kvistarna ett par gånger plockade jag fram kameran och något att sätta blomman i.  Som vanligt kan jag inte bestämma mig för vilken bild jag ska välja så det blir två, fast jag tror att jag gillar den övre bilden bäst. Tyvärr verkar bilderna av någon anledning bli väldigt grå när jag laddar upp dem men det får gå ändå. Samma motiv, samma plats. olika vinklar och olika ljus. Samma fast annorlunda alltså :-)

 

Något som får mig att sitta och småflina.... och en bild från igår

Det finns något som får mig att le varje gång jag ser det och det är herregudco's bilder. Hemsidan används inte så mycket längre men där finns forftarande massor av roliga, gamla, bilder att njuta av. Däremot är han fortfarande väldigt aktiv på Instagram (säkert på Facebook också men där har jag inget användarkonto så jag har ingen koll på det). Kloka ord illustrerade med finurliga teckningar av hans egen streckgubbe. Här är senaste inlägget;

Återigen klocka ord som jag inte har tänkt på tidigare.

Jag har följt denna lilla streckgubbe i flera år och jag blir lika glad varje gång. Det var faktiskt förebilden till min egen streckgubbe som jag hade på min första hemsida - den hemsida som tele2 så snällt (inte) la ner eftersom de skulle sluta med hemsidestjänsten.

Nåja, vill ni se mer av herregudco finns han med det namnet både på instagram och facebook. Absolut ett instagramkonto som är värt att följa. Ifall ni vill kolla på hemsidan är adressen http://herregudochcompany.blogg.se/ (klicka på länken så hamnar du rätt direkt) Bara texten i loggan/huvudet på hemsidan får mig att hålla med - där står "man får tro på sig själv även om man saknar bevis". Så sant så :-)

Sen tänkte jag lägga upp en av mina egna bilder också här. Det är ett ställe som jag har minst hundra bilder på. Det är, i mina ögon, så otroligt vackert så jag kan inte låta bli att hala upp kameran fast jag vet att jag har massor av bilder av just det motivet. Så nu tänkte jag visa hur det såg ut igår när jag passerade. För er som känner igen det men inte riktigt kan placera bilden på kartan så är det Betsele-dammen vid nedre luckan (alltså den som är närmast Joelstorpsvägen). Vackert. Som vanligt kan du klicka på bilden om du vill se den i större format.

Lycksbäcken

Följde med min lillebror ut på en 2-i-1-tur som innebar att fotografera rinnande vatten och rasta hunden. Som vanligt fick han jättebra bilder medan mina blev... sisådär. Å andra sidan kom jag ut i friska luften, blev rejält biten av mygg, knott och sviarn (vaknade dagen efter med ett lite igensvullet öga så där hade något av flygfäna varit) och desstuom fick jag klia Diza som är en himla bra skogskompis, en sån skulle jag ha haft - jag som tycker att det är obehagligt att vara ensam i skogen.

Vill du se lillebrors bilder så finns de på hans hemsida www.mcesson.se  (klicka på länken så hamnar du direkt på inlägget med bilderna från Lycksbäcken).

Jag känner att jag behöver öva mer på det här med rinnande vatten (också) men framförallt borde jag ha använt mig av min trådlösa avtryckare för mina bilder blev skakiga trots att jag hade stativ. Synd. Även om jag inte riktigt fick till vattnet som jag ville så hade bilderna varit rätt okej om de inte varit skakiga. Egentligen är det inget att visa upp när jag själv inte är nöjd med dem men det är i alla fall ett bevis på att jag att jag försökte. :-) Så här blev två av bilderna (klicka på dem för att se bilderna i större format);

Guckusko

Följde med lillebror ut och letade orkidéer igår. Fanns ganska gott om guckusko men vi var lite sent ute så mycket var redan överblommat och det som fanns var i slutet på blomningen men de är fina ändå.

I det här området växer även nornan men den blommar lite tidigare än guckuskon så inga nornor fanns kvar - i alla fall inte där vi var.

Som vanligt fick jag inga riktigt bra bilder (ansträngde mig kanske för lite) men så här såg de ut;

Jag måste bara visa en bild till. När jag såg den tänkte jag på dinosaurier i tecknade filmer, eller möjligen på en gubbe med stripigt hår och stor, utskjutande haka. Titta på bilden och se om du ser det jag såg. De bruna bladen är stripigt hår med pannluggen som står rakt ut som på en punkare. Set gula är den stora käken/hakan, näsan är det vita med röda prickar och längst in sitter det lilla ormliknande ögat. Klicka på bilden om du vill se den i större format, då kanske det är lättare att se vad jag menar.

Semester

Lät regnsäsongen börja. Åska, driv-is, blåst och snö spelar ingen roll för nu är det semester i sex veckor framåt.

Näe, såklart att jag inte vill ha regn, blåst och kyla under semestern men det är ju ledigheten som är huvudsaken, inte vädret. Hoppas ändå att det blir sommarväder.

Under midsommarhelgen var vädret sisådär så jag försökte sysselsätta mig med diverse saker. Bland annat lekte jag med maten - det ska man inte göra. Fast det låter värre än det var. Jag gillar inte gubbröra så jag brukar istället göra gumröra. Rörde ihop röran och när det var klart fick jag ett kokt ägg över och det var det jag lekte med. I fönstret stod en kruka oregano som blommade - det ska den inte göra, man ska nypa bort blommorna har jag hört. Så jag började med att göra en midsommarkrans av oreganoblommorna och lite ståltråd. Ritade därefter ett ansikte på ägget och satte på blomsterkransen.

Fram med kameran och fotade. Blev.... en bild på ett ägg med blomsterkrans. Alltså okej men inte mer än så. Så jag vände på ägget, ritade ett nytt ansikte. Såg sen på bilderna att ansikte nummer två blev ganska likt spöket Laban. På med kransen, fram med kameran. Samma resultat, fin bild men ingen känsla i bilden. Provade lite olika varianter, plockade bl a fram en midsommarstång, men jag fastnade inte riktigt för någon av bilderna. Inte förrän jag testade att stoppa in maten (ägget) i ett rostigt hus. Den bilden gillade jag.

Kanske inte så dumt att leka med maten ändå. Ägget gick ju ändå att äta på frukostmackan nästa dag.

Så här blev min midsommarbild. Känns lite som sommar och semester. Fint sommartorp det där rostiga huset. Där behövs minsann ingen Ernst som donar på och hänger upp gardiner och puffar kuddar.

 

 

 

Så här såg äggets baksida ut (eller egentligen framsidan, för det var det första ansiktet jag ritade). Jag gillade den bilden också men det saknades något i den bilden.

Midsommarafton

Midsommarafton... och inte särskilt varmt den här gången heller. Så jag bläddrade fram en bild från förra sommaren från en varm och vacker sensommardag.

Jag köpte glaskulor i leksaksaffären och knöt hampasnören runt kulorna så de skulle se ut som glasflöten. Snörena blev lite för grova jämfört med själva kulorna men man tager vad man haver som Kajsa Warg sa. Syftet var att använda dem som accessoarer att fota på en strand  Jag blev egentligen inte nöjd med någon av bilderna så jag kan ju skaffa annat snöre och göra om knytningen och ta nya bilder.... eller inte. Gissningsvis väljer jag det senare, alltså att jag struntar i att byta snören. Kanske ändå att glaskulorna får följa med ut en sväng till, med samma snören, och posera i bilder, det får vi se.

Hur som helst är den här bilden mycket mer sommar än vad det är ute idag. Idag är en sån där midsommarafton när man kan utesluta ordet sommar men eftersom det låter så dumt att bara kalla det mid-afton så tror jag att jag ändå fortsätter att säga midsommarafton även om denna dag. Man vet aldrig - innan kvällen kan molnen spricka upp, visa lite blå himmel och blåsa lite ljum sommarbris.

Klicka på bilden om du vill se den i större format.

Någon spionerar på mig

Min katt måste alltid vara med hela tiden och överallt. Oftast sitter hon mitt i det man ska göra, som när man drar ut en låda eller öppnar ett skåp - vips sitter hon i lådan eller försöker komma in i skåpet. Sitter man vid datorn sitter hon oftast mitt emellan mig och skärmen så jag får kika runt henne för att se vad jag egentligen gör.

Ibland försöker hon dock smyga och försiktigt spionera på mig från någon ställe där hon tror att hon inte syns. Ett halvt katthuvud är en vanlig syn här hemma. Hon sitter gärna i hallen och sticker fram halva huvudet och kollar på mig i köket. Idag försökte hon spionera på mig när jag borstade tänderna. Hon satt ovanpå spegelskåpet med ett kattöga, kattöron och en spegelbild av ett  öra synligt. Tror hon att hon inte syns?

En dag full av kontraster och motsatser

Jag trängde mig med på en dagsresa upp till Stekenjokk och Stora Blåsjön igår. Det var en fantastisk upplevelse med magiska kontraster.

Första stoppet var morgonfika i Svannäs gårdskyrka. En vacker plats vid Malgomajsjön. De som bodde på gården hade byggt en egen gårdskyrka. Hur man nu kan komma på en sån idé - jag skulle möjligen ha byggt ett lusthus eller något sådant - men det var onekligen effektfullt med stora glasfönster i tre väderstreck och Malgomaj's vatten utanför alla fönstren.

Nästa stopp var Norgefarargård. Det är en plats som redan tidigare bosatt sig i min "ryggsäck av vackra minnen". Fint ställe, vacker utsikt och god lunch. Minnena från förra gången överträffade dagens - den gången  var vi bara ett par besökare så det vilade ett större lugn över stället då och gårdstuppen spatserade runt och höll koll på oss - men dagens besök var riktigt trevligt det också.

Nästa anhalt var Stekenjokk. En fantastisk värld. Visserligen har snön smält undan en hel del men det var ändå höga snövallar längs hela vägen - på vissa ställen, fläckvis, nästan lika höga som bussen vi åkte i. Många skidåkare och en hel del soldyrkare som låg ute i snön och solade.

Mycket turister och fantastiskt att trafiken flöt så obehindrat trots att det var otroligt många som bara stannade bilen mitt på vägen, smällde upp dörrarna på vid gavel för att ställa sig mitt på vägen och fotografera. En del gav sig tid att klättra upp på någon snövall så kompisarna kunde fotografera dem medan bilen fortfarande stod mitt på vägen med dörrarna på vid gavel. Det som var så fantasktiskt var att trafiken ändå flöt på, man märkte ingen irritation bland övriga trafikanter (som förmodligen också krypkörde för att se på de fantastiska vyerna) och över allt detta rådde ett magiskt lugn. Det måste vara de vita vidderna och fjällen som utövade det lugnet på allt och alla.

Nästa stopp var Stora Blåsjön. Ett fint ställe som jag aldrig tidigare besökt. Överallt växte vitsippor och tussilago och det här var alltså bara ett stenkast från Stekenjokk's snöklädda vidder och fjäll.

Efter detta stopp vände vi tillbaka - meningen var att vi skulle äta middag på en platå i Stekenjokk men av någon anledning hade det stoppats av lapparna som hävdade att det var för många renar och renkalvar i området. Vi såg inte en enda ren på hela vägen mellan Klimpfjäll och Stora Blåsjön så vart alla de renarna var kan man undra. Hur som helst så fick vi istället äta middag på Marsfjäll Camping Lodge i Saxnäs. Det var helt okej det också men gissningsvis hade det varit en större upplevelse att äta middag ute i det fria i Stekenjokk.

Det var verkligen en konstrasternas dag - det kändes som att åka flera vändor berg- och dalbana härs och tvärs mellan vinter och sommar. Här är en del bilder från dagen. Klicka på dem för att se en större bild.

Först några bilder från Stekenjokk.

Vitsippor vid Stora Blåsjön och en bild på traktor med chaufför i Klimpfjäll

 

 

Den här bilden från Stora Blåsjön innehåller precis de kontraster/motsatser dagen bjöd på. Människor som går sommarklädda på en sandstrand och på andra sidan sjön ligger snöklädda fjäll. Sandstranden var egentligen ingen strand utan sjöbotten, Det var väldigt lite vatten i sjön men enligt guiden var detta ingen ovanligt på våren och om ett par dagar skulle vattennivån vara normal. Det var samma som  de sa i Klimpfjäll - om jag förstod det rätt var det någon damm som var stängd just nu och skulle släppa på vattnet inom de närmaste dagarna.

Ett hastverk som ändå blev okej

Planterade några plantor som behövde komma i riktiga krukor och fick en bild i mitt huvud. En lite diffus idé och omedelbart kom planterandet i andra hand och jag försökte hitta något användbart i det jag hade framför mig. Kom inte på något bättre än skeden som låg mitt i jordhögen - eftersom jag planerade smått så pasade sked bättre än spade :-)

Stod där med jordiga händer, en sked och en liten chiliplanta... men sen då? Provade att hålla i skeden och det kanske skulle ha funkat men det var svårt att fota med en hand och balansera plantan med andra. En annan jordig hand, gärna en barnhand, skulle säkert ha blivit bra på bild men inte min och framför allt blev bilden omöjlig att få bra med kameran i en-handsgrepp. Vilket jag delvis fick en förklaring på idag när jag upptäckte att bildstabiliseringen var avstängd i det objektiv jag använde. Verkar ha varit det ända sen sist jag använde den på stativ vilket var antingen när jag fotade nyårsraketer eller sist jag fotade norrsken och det var inte varken igår eller ens förra månaden.  Jag har inte haft en tanke på att mina oskarpa bilder den senastse tiden kunde ha en sån förklaring. Jag brukar alltid "nollställa" alla inställningar innan jag stänger av min kamera.

Nåväl, som vanligt för lat för att ta fram stativ la jag snabbt skeden ovanpå frysen, ställde ett vitt kuvert bakom och tog några hastiga bilder innan plantan sattes i ny jord.

Tyvärr upptäckte jag inte att det främre bladet är helt ur fokus förrän nu när jag tittade på bilden i datorn. Synd, för jag gillar bilden. Jag har ljusat upp den och fösökt att dölja kanten mellan bakgrund och underlag (kuvert och frysskåp). Bakgrunden är, om man tittar noga, snarare grågul än vit så jag ska fila lite på den i photoshop.

Om jag haft lite mer koll på skärpan och städat bort jord från bladen så skulle det blivit bättre men jag tycker att bild-idén funkar och jag tycker den blev rätt fin. Vad tycker du? Klicka på bilden för att se den i större format.

Finns det bara en sanning eller kan det finnas två olika sanningar om samma sak?

Satt och lekte i photoshop med en gammal bild förra helgen men så fick jag ett erbjudande om att följa med till Umeå och eftersom jag hade ett ärende dit nappade jag genast och bilden åkte tillbaka in i datorns mörka mappar.

Eftersom Windows 10 har ett eget liv (när strömmen är på) så bestämmer den att när jag öppnar utforskaren hamnar jag direkt i "snabbåtkomst" och där visas de senaste bilder och dokument som jag använt. Alltså poppade bilden från förra helgen upp och jag kom på att jag skulle fila färdigt på den.

Det är en bild tagen vid Betsele-dammen en fin men molnig sommardag. Vyn var ganska magisk men som vanligt blev bilden i kameran inte särskilt magiskt. Vyn var naturligtvis densamma men färgerna och ljuset stämde inte så bra med hur det egentligen såg ut. Bilden kändes grå och murrig och hade inget som man egentligen fäste blicken på. Så i Photoshop förändrade jag ljuset i bilden, ökade ljuset mer på vissa ställen och vips blev det en helt annan bild med samma motiv. Blicken fastnar på detaljer i bilden vilket jag inte upplevde att den gjorde i originalbilden. Förgrunden kanske blev lite för iögonfallande men samtidigt var det lite ditåt jag ville att blicken skulle styras. Jag får prova att dämpa det lite och se om bilden känns bättre eller sämre.

 Ljus och färg stämde nu överens med hur det var när bilden togs så egentligen är den bilden mer sanningsenlig trots att den är manipulerad i Photoshop. Så frågan är vilken bild som är den sanna - den som manipulerats i Photoshop som stämmer någorlunda med verkligheten eller bilden direkt ur kameran som inte är manipulerad/förändrad men som inte stämmer riktigt med hur verkligheten såg ut?

Jämför själv. Originalbilden är den övre och den manipulerade bilden under. Klicka på bilden så får du se den större;

Bläddrade lite bland bilder i min dator

Jag satt och bläddrade lite i mina bildmappar i datorn och hittade en hel massa bilder där jag exprimenterat med att fota genom en petflaska. Jag har klippt flaskan mitt itu och när jag fotar håller jag den avklippta delan av petflaskan mot kameran (linsen inne i flaskan) och fotar ut genom flaskhalsen.

Jag har provat att fota alla möjliga saker med flaskan. Jag gillar verkligen effekten det får på bilden. Just den här flaskan råkar ha ett mönster i plasten och jag tror att det påverkar bilden lite.

Det här är en bild av en ros som jag fotade med flaskan på min balkong i höstas. Bilden är helt oredigerad.

Visst, man kan fixa till ungefär samma effekt genom att bearbeta bilderna i något bildredigeringsprogram men det är mycket roligare och går mycket fortare att fota genom flaskan.

Tilläggas kan att flaskan egentligen klipptes av i syfte att använda som "drivhus" men den funkar jättebra som fotorekvisita också.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Det är en förmån att ha en fågelkunnig lillebror

Min lillebror är fantastisk att ha med sig ut i naturen - han är otroligt duktig på både växter och djur. När det gäller fåglar vet jag inte hur han bär sig åt för att omedelbart konstatera vad det är han hör eller ser. Ibland får han fundera en stund och bläddra lite i fågelboken eller telefonen men oftast hittar han ganska fort vad det han söker.

Lika otroligt är det att jag aldrig lär mig. Han pekar vart jag ska titta och talar om vad det är eller säger "hörde du? det där var en xxx". Ändå lär jag mig aldrig mer än en promille av det han visar mig. Jag hinner inte ens fästa blicken ordentligt på fågeln (eller vad det är för djur han visar) innan den är borta.

När man är ute och tittar på fåglar känner man sig som en av deltagarna i TV-programmet "Det stora fågeläventyret". Där har varje deltagare med sig en fågelkännare som pekar och säger "fota där" och sen berättar de vad det är för sorts fågel.

Igår hade jag förmånen att få följa med till Degernäs och spana på fåglar. Som vanligt såg och hörde han massor av olika arter medans jag såg bara såg arten "fågel". Lite överdrivet är det för jag hann se de flesta av de fåglar han pekade ut men som vanligt var han tvungen att tala om vad det var för de flesta hann jag naturligtvis inte se vad det var för art innan fågeln passerat och försvunnit.

Det som jag faktiskt kände igen (förutom svanar, gäss, bofinkar och sånt) var den här krabaten som svävade över oss. Det var förstås inte så svårt eftersom den skiljer sig ganska mycket från de andra fåglarna vi såg.

Tyvärr fick jag inte en särskilt bra bild (som vanligt), den är både brusig och oskarp men det är dock den bästa bild jag någonsin lyckats få på en örn så den måste få en plats här. I vanliga fall brukar jag bara lyckas fånga en diffus liten prick på himlen. Här blev det en stor prick där man i alla fall ser någorlunda hur den ser ut.

Så skuttade tiden fram någon månad....

Så skuttade tiden fram någon månad igen utan att jag orkat lägga ut något inlägg eller någon bild. Ändå vill jag inte riktigt släppa bloggen för jag inbillar mig att snart fylls jag av så mycket energi så jag inte hinner med att fotograferande, photoshop-ande och bloggande så jag kommer att ha ett stort behov av att ha kvar den här bloggsidan.

... å så har vi då verkligheten som tränger sig emellan, den som gör att det inte blir mycket av varken fotande eller annat heller för den delen. Verkligheten är att man antingen inte hinner, inte orkar eller helt enkelt prioriterar soffhäng med katten istället för att göra något vettigt. Det är vettigt att soffhänga med katten också, problemet med det är bara att det oftast slutar med att man somnar och så är den kvällen redan slut när man kvicknar till igen.

Nyss fastnade jag i alla fall i photoshop med en gammal bild som jag ville se hur den skulle se ut i svartvitt. Inte helt lyckat - känns lite för konstrastfattig och oskarp men jag gillar motivet. Bakgrunden borde dessutom vara vit istället för gråblaskig (vilket jag inte såg förrän jag sparat ner bilden) Ett flygfä som satt på mitt fönster en dag (för ett bra tag sen). Tanken var att om den blev bra i svartvitt kanske jag skulle slå till med att framkalla den och hänga upp på väggen. Jag skrinlade dock den planen eftersom jag som sagt var tyckte att det var för oskarp och kontrastlös - konstrasten hade jag nog kunnat råda bot på men skärpan är svårt att göra mycket åt. Så här blev bilden i alla fall;