Det är en förmån att ha en fågelkunnig lillebror

Min lillebror är fantastisk att ha med sig ut i naturen - han är otroligt duktig på både växter och djur. När det gäller fåglar vet jag inte hur han bär sig åt för att omedelbart konstatera vad det är han hör eller ser. Ibland får han fundera en stund och bläddra lite i fågelboken eller telefonen men oftast hittar han ganska fort vad det han söker.

Lika otroligt är det att jag aldrig lär mig. Han pekar vart jag ska titta och talar om vad det är eller säger "hörde du? det där var en xxx". Ändå lär jag mig aldrig mer än en promille av det han visar mig. Jag hinner inte ens fästa blicken ordentligt på fågeln (eller vad det är för djur han visar) innan den är borta.

När man är ute och tittar på fåglar känner man sig som en av deltagarna i TV-programmet "Det stora fågeläventyret". Där har varje deltagare med sig en fågelkännare som pekar och säger "fota där" och sen berättar de vad det är för sorts fågel.

Igår hade jag förmånen att få följa med till Degernäs och spana på fåglar. Som vanligt såg och hörde han massor av olika arter medans jag såg bara såg arten "fågel". Lite överdrivet är det för jag hann se de flesta av de fåglar han pekade ut men som vanligt var han tvungen att tala om vad det var för de flesta hann jag naturligtvis inte se vad det var för art innan fågeln passerat och försvunnit.

Det som jag faktiskt kände igen (förutom svanar, gäss, bofinkar och sånt) var den här krabaten som svävade över oss. Det var förstås inte så svårt eftersom den skiljer sig ganska mycket från de andra fåglarna vi såg.

Tyvärr fick jag inte en särskilt bra bild (som vanligt), den är både brusig och oskarp men det är dock den bästa bild jag någonsin lyckats få på en örn så den måste få en plats här. I vanliga fall brukar jag bara lyckas fånga en diffus liten prick på himlen. Här blev det en stor prick där man i alla fall ser någorlunda hur den ser ut.