Vad blev det då av alla dessa ugglor i mossen?

Det blev uggleungar i mossen. Äggen kläcktes och så här såg en del av uggleungarna ut;

Hökuggla - unge
























Lappuggla - unge

Hornuggla - unge

Tyvärr verkade två av hornuggleungarna ha dött (en död unge låg på marken och någon hade hittat en död unge tidigare). De två som var kvar såg ut att må bra och ska förhoppningsvis klara sig.


Lappugglorna fick lite hjälp med större boende. Några vänliga fågelvänner satte upp lådor (två) i träden i närheten av boet. Om jag förstod det rätt så var det för att om någon unge eventuellt skulle ramla ur boet så skulle man, om man hann upptäcka det i tid, kunna lyfta upp ungen till en av lådorna och föräldrarna skulle förhoppningsvis ta hand om den ändå. Ganska snabbt blev stubb-boet för litet och då valde ugglorna helt enkelt att flytta sina ungar till en av lådorna. De blev jättebra.

Före flytten

... och efter flytten

 

Ugglor i mossan

Ute och kikat på ugglor tillsammans med min lillebror som kan fantastiskt mycket om fåglar för att vara en glad amatör. När jag ser eller hör att det svischar till och skugga drar förbi kan jag tänka "aha, en fågel" medan min bror som sett det flygande objektet exakt lika många sekunder som jag genast säger något i stil med "såg du, det var tvärrändig pyjamaskråka, de är aktiva just den här tiden på dygnet" eller "hörde du, det måste ha varit en tretåig operettsvala, de trivs i sån här terräng". Oftast står jag bara där och kikar i den riktning han pekar och undrar hur tusan han hann se eller höra det.

Jag kan i bästa fall känna igen en vanlig hackspett när jag ser den eller möjligen ana att det faktiskt är en gök som gal någonstans i skogen även om jag inte ser den.

I går var jag med min bror ut i skogen och, tro det eller ej, letade pinnar. Han skulle ha en specifik pinne till ett fotoprojekt. Vi stannade vid ett hygge som såg ut att innehålla dels en massa pinnar och dessutom en massa torra träd och stolpar som han genast kika efter hål i (träden och stolparna förstås, inte pinnarna) med förhoppning om att en eller annan fågel skulle bo där. Som vanligt stannade han upp mitt i alltihop och säger "hörde du... det var en hökuggla". Han plockade fram mobiltelefonen för att lyssna på hur hökugglan låter och naturligtvis dök just en hökuggla upp så småningom, lockad av ljudet från mobiltelefonen.

Sen var det slutletat efter pinnar - vi blev så fascinerade av ugglan att inte en enda pinne följde med hem... förutom alla de småpinnar och barr som satt i pälsen på lillebrors hund Disa.

Som vanligt fick inte jag några bra bilder medan min bror fick fina bilder men så här såg hökugglan i alla fall ut (dåliga bilder men man ser dock att det faktiskt är en hökuggla);

Förra helgen var vi och kikade på en lappuggla som ligger på ägg i sitt bo. Så här ser hon ut;

Passande med en blogg om ugglor eftersom jag just virkat tre ljuslyktor i form av ugglor. De är egentligen inte särskilt lik riktiga ugglor Eftersom jag skulle ge bort de virkade ugglorna passade jag på att fota dem ifall jag skulle få får mig att göra fler. Lägg märke till den diskreta statisten i bakgrunden, katten alltså. Eftersom hon är både nyfiken och social så är hon där (och saboterar) så fort jag ställer upp något för att fotografera. Riktar jag kameran mot henne försvinner hon fort som attan så jag har inte särskilt många bilder av min katt - förutom när hon springer omkring i bakgrunden på mina bilder. Så här såg det i alla fall ut;

Inga bra bilder på ugglor alltså men jag fick en fin bild på en nötväcka i alla fall;

Övningskörning... eller snarare övningsflygning

Nu är det hög tid att att öva upp tekniken. Flyga kvast är inte så lätt - prova själv får ni se. Än finns det ett par dagar att öva innan det är dags för Blåkulla-turen. Man kanske borde lämna in kvasten för service, installera servo.... servo-service. Gps vore inte så dumt heller.

Undrar om katten vill hänga med på kvasten i år?

Konsten att göra någon glad

 

Året är väl fortfarande relativt nytt...

Det kanske har gått så pass långt in på året att det passar bättre att säga "god fortsättning" men jag tycker att året fortfarande är relativt nytt så jag slänger in ytterligare ett "nyårs-kort".

I år släpade jag inte med mig systemkameran när jag skulle ut och kolla på nyårsfyrverkerier. Tyckte att det var mycket väsen för lite - hotellets fyrverkerier som jag brukar titta på har blivit mindre och mindre för varje år. Så jag tänkte att jag nöjer mig med att ta några bilder med min lilla kompakt-kamera utan stativ. Jag fick förstås ångra mig - det var ett riktigt bra fyrverkeri, bättre än på flera år.

Nåja, gjort är gjort. Jag fick ju se ett fint fyrverkeri i alla fall.

Här kommer en av bilderna från när klockan just slagit tolv. Det råkade bara bli en raket på just den den här bilden men de sköt på riktigt bra med raketer. Med systemkamera och rätt inställningar skulle det kunnat bli riktigt bra bilder... om man haft tur.

Gott Nytt År 2015

Tänkte bara passa på att önska alla ett riktigt gott nytt år. Jag gör det med en bild från ett av mina fotoexpriment i mellandagarna. Eller snarare ett foto från dagen efter ett fotoexpriment i mellandagarna.

"Dagen efter" är säkert ett genomgående tema för många idag fast då är det förmodligen hälsotillståndet som man syftar på. "Dagen efter" vad gäller mitt foto innebär att jag var var ute i skogen och blåste såpbubblor någon gång i mellan jul och nyår, det var en bit under 20 minusgrader så fotosessionen blev kort både på grund av att det rinnande såpvattnet gjorde fingrarna stelfrusna och dessutom insåg jag fort att dagsljuset inte räckte till en mulen dag i slutet av december. Ljuset hade nog funkat om jag bara masat mig ut direkt men innan såpvattnet fick rätt blandning, kameran var framplockad och kläder och skor påbylsade så hade det gått en stund och en liten stund gör stor skillnad i dagsljuset när dagarna är som kortast på året. Därför blev det inte många foton tagna innan jag insåg att jag måste göra om försöket i bättre ljusförhållanden.

Nåväl, en del av såpbubblorna låg kvar nästa dag (japp, där kom "dagen efter" in) när jag passerade så jag halade fram min lilla kompaktkamera, fast ljuset var lika dåligt, kameran kanske inte lika bra som systemkameran och dessutom hade jag bråttom. Bubblorna var inte längre genomskinliga men de var fina ändå.... och lukten av grönsåpa kändes på lång väg.

GOTT NYTT ÅR!