Hur gick det då?

Hur gick det då med mitt ett-foto-om-dagen-projekt? Nja, sisådär. Visserligen har jag faktiskt fotat varje dag så det är ju en framgång. Däremot är det i stort sett bara hastverk, en oövertänkt ögonblicksbild. Någon har jag väl tänkt igenom men inte särskilt mycket. Så här såg i alla fall bilderna jag valt ut för dag 3 till 7 ut (klicka på bilden för att se den i större format);

Dag 3: Såg en massa blåklockor i en slänt med en blå himmel som bakgrund. Lutade cykeln mot en lyktstolpe och halade fram kameran. Ögonblicksbild, halvtaskig kvalité men ändock en bild.

Dag 4: Ute på promenad. Jag är väldigt fascinerad av himmel och moln så när molnen skapade konstverk på himlen åkte kameran fram. Ytterligare en ögonblicksbild.

Dag 5: Fotade egentligen något annat men som vanligt var min fina kompis katten med och kollade vad jag höll på med. Hon är rätt duktig på att sabotera mina uppställda fotoprojekt också. Den här gången nöjde hon sig med att ta ständiga promenader mellan fotoobjektet och min kamera men riktar jag kameran mot henne går hon genast därifrån eller sätter sig med ryggen mot mig. Här hann jag i alla fall ta en snabb bild medan hon funderade på vad det var för intressant med den där lilla grejen jag fotade.

Dag 6: Jag tog en kvist blåklockor från dag3-fotot med mig hem och insåg att om jag skulle hinna fota den något mer var det hög tid att göra det nu innan den vissnar ihop. Så det blev dagens foto.

Dag 7: Ytterligare en hastbild som knäpptes medan jag var hem på lunch. En fin pelargon som jag planterade i våras och som inte hunnit växa till sig riktigt än men blommar gör den ändå.

Det var min ett-foto-om-dagen-vecka. Tyvärr kommer jag mig inte för med att lägga ut en bild varje dag i bloggen men bloggen får i alla fall finnas kvar. För jag känner ändå att den ändå ger mig en möjlighet att göra något av mina bilder. Även om det kanske mest är jag själv som tittar på min sida fyller den en funktion för mig... just nu i alla fall.

Här kommer dessutom en bonusbild från dag 7. Bilden är alldeles för mörk och alldeles för dålig för att hamna i min ett-foto-om-dagen-samling men något är det med bilden som får mig att tycka om den. Det roliga var att jag kröp omkring på en undanskymd plats bakom ett cykelställ utanför mitt jobb sent en kväll och trodde väl att jag skulle få vara ifred. Hörde en person komma cyklande på en väg en bit bort och sjunga högt och tydligt, väldigt högt. Först var jag absolut säker på att det var någon utvecklingsstörd passerade. Det råkar faktiskt vara så att det brukar passera en utvecklingsstörd tjej där och hon sjunger högt och ljudligt medan hon går med hörlurar på sig. Döm om min förvåning när personen på cykel kommer närmare och närmare. Jag insåg snabbt att han sjöng på arabiska men huruvida han var utvecklingsstörd eller ej hade jag inte riktigt kommit fram till än. Jag ställde mig lite i skymundan för att inte synas men då kommer han och parkerar cykeln exakt där jag står. Jag vet inte vem av oss som tyckte det var mest pinsamt - jag som stod och gömde mig eller han som sjöng extremt högt. Han tystnade, började i alla fall låsa cykeln och sen började han sjunga igen men väldigt tyst och jag ställde mig på knä och fortsatte fotografera. Tro inte att han gick därifrån - näe då, han väntade på en kompis. Så till slut stod de där två stycken och rökte och pratade och tittade på mig som masade omkring på knä och försökte få blåklockorna att komma i lä för blåsten för att kunna ta en bild. Jag kände mig så uttittad så till slut tog jag min cykel och cyklade vidare hemåt. Så här blev i alla fall bilden - lite mörk och flummig men jag hoppas det att den inte är alldeles för mörk för att det ska synas vad det är;