Många fina solnedgångar

Sommaren bjuder ofta på fina solnedgångar och jag tänker alltid att jag ska gå ut och ta med mig kameran men det blir sällan av och när det blir av så är det oftast något som slår fel för jag har inte lyckats fånga en enda solnedgång än.

Så var det även den kvällen när jag tog bilden här nedan. Såg ut att bli en kanon-solnedgång så jag tog kameran och gav mig iväg till ett ställe som jag tänkte skulle bli bra. Det är en bit dit så jag gav mig av i god tid. Vilket visade sig vara alldeles för god tid. Svårt för mig att bedöma eftersom jag aldrig ser solnedgången från mitt hem (tråkigt) men det visade sig att det var ganska långt kvar till solnedgång så jag ägnade mig åt att fota allt möjligt annat under tiden. Till slut började jag tröttna - förmodligen av blodbrist eftersom myggen bet så infernaliskt. Jag tror att det var det som fick mig att tappa tålamodet och det som till fick mig att ge upp var att molnen på himlen blev tätare och tätare så solen skulle ändå knappt han synts till, det kunde visserligen ha blivit fint ändå men till slut började det även att duggregna - då gav jag upp och begav mig hemmåt.

Duggregnet upphörde nästan omedelbart och när jag var nästan hemma skingrades molnen och det började gå mot ytterligare en vacker solnedgång men då struntade jag i det. Jag fortsatte hemmåt med alla mina myggbett.

Det här är en av bilderna som jag tog i väntan på solnedgången. Molnen hade tätnat ganska mycket och strax efter det kom regnet. Ingen solnedgång och det känns som det fattas något i bilden men samtidigt har den något som jag fastnar för. Klicka på den om du vill se den i större format.

 

När jag la till den där bilden kom jag på att jag var på samma ställe häromkvällen och fotade men då var det stenarna som var huvudmotivet. Så här såg det ut då. Lika mulet men lite tidigare på kvällen och inte lika stark sol bakom den mer jämngrå himlen.

Rödfibbla

I ett par år har en vacker och klart lysande blomma växt i en slänt som jag ofta passerar. Blomman verkar öka i antal för varje år och i år var det väldigt många blommor. Så tätt att det lyste orange-rött på långt håll när man närmade sig slänten. Ända sen jag såg den första gången har jag funderat på vad det egentligen är för blomma och frågat mig runt men ingen har kunnat svara på vad det är för blomma.

Till slut tänkte jag att jag måste ta reda på det istället för att bara passera och tänkta "åh, vilken fin blomma, undrar vad den heter" så jag gick hem och tog fram blomboken. Jag gissade att den var släkt med maskrosorna så jag började där och det tog inte många sekunder förrän jag hittade rätt blomma. Rödfibbla.

När jag sen sa att jag letat reda på att det var en rödfibbla så fick jag veta att det är en blomma som man ska rapportera. Det hade jag ingen aning om men nu är den rapporterad.  Eftersom jag inte själv är registrerad på artportalen.se så rapporterade min bror in det. Tyvärr hade de i stort sett blommat över då så han fick leta en stund för att hitta några fortfarande blommande exemplar. Lite tråkigt när de hade blommat så rikligt och så länge. Han får göra ett nytt försök nästa år.

Så här såg de i alla fall ut en av gångerna när jag passerade och faktiskt stannade och plockade fram kameran. Klicka på bilderna om du vill se dem i större format.

 

 

 

 

En titt i kristallkulan

Jag skaffade ju en kristallkula i vintras men jag har inte riktigt kommit till skott och testa den. Jag har haft med mig den ut då och då men inte tagit fram den och provat. En nackdel med den är att den är tung så ofta får den stanna hemma bara av den anledningen. Nu har jag i alla fall varit ute ett par gånger och provat men egentligen aldrig lyckats riktigt bra. Det kan bero på att jag behöver träna lite mer på det.

En sak har jag i alla fall lärt mig och det är att man ska tänka sig för hur man använder den när solen skiner. Jag väntade på att det skulle bli en solig dag med bra ljus för att gå ut och verkligen prova kulan. Det var dumt. Om man håller kulan med handen och solen lyser rakt igenom den mot handen så bränner man sig. Ganska ordentligt till och med. Det gör ont och kan nog lätt orsaka brännskador.

Det blev några halvhjärtade försök varje gång men jag får väl öva vidare.

Inte nog med att jag är dålig på att fota genom kulan, jag är dessutom dålig på att beräkna tid för solnedgång. Jag gick ut i god tid innan solnedgången med förhoppningen om en fin solnedgång. Dels var jag ute alldeles för tidigt och orkade inte vänta (mest på grund av att myggen kalasade på mitt blod) och dessutom blev det lite för molnigt. När jag var nästan hemma glesnade molnen ut och bjöd på en ganska fin solnedgång men då hade jag redan gett upp.

Klicka på bilderna om du vill se dem i  större format.

Den här bilden blev jag ändå någorlunda nöjd med efter att jag mörkat ner bakgrunden lite i photoshop.

Provade att istälet ljusa upp bakgrunden i en av bilderna i photoshop för att få kulan att synas mer men jag vet inte om det blev så mycket bättre. Jag tror att problemet egentligen var att motivet i kulan var lite mörkt och tråkigt.

Jag har provat att fota lite blommor också och jag behöver helt klart öva mer på det också.

Järnvägsbron

Var ute och promenerade en dag förra veckan. Helt plötsligt dök det upp stora mörka moln på himlen som såg ut som att regnet skulle ösa ner om en liten stund. Som ett trolleri blåste molnen bort på bara en kort stund. Från en solig, blå himmel till en grå molnfylld himmel och sen tillbaka till en klarblå solig sommarhimmel igen på ungefär en halvtimme.

Den här bilden är tagen från järnvägsviadukten vid lasarettet, beskuren i ett fyrkantigt format eftersom det finaste mönstret på himlen just då låg precis där. Jag gillar bilden. Klicka på den ifall ni vill se den i större format.

Blåsippa

Följde med min syster ut en sväng förra helgen. Vi tänkte att vi skulle ut och se om vi kunde hitta något kul att fotografera. Vi tog oss inte särskilt långt men vi blev ändå ute en lång stund. Det är ju ofta så när man har kameran med sig, man fastnar någonstans och hinner inte särskilt långt och plötsligt har det gått flera timmar. Man får i alla fall frisk luft.

Jag fastnade för två fotoobjekt - en planka i ett rastplatsbord och en blåsippa. Plankan såg ut som att moder natur själv målat ett litet rävansikte i träet. Jättefint. Någon sa att det ser ut som sengångarna i Ice Age. Blåsippan flyttade jag runt lite till olika ställen, det är samma blomma men den ser ändå olika ut beroende på hur och varifrån ljuset lyser på den.

Två saker som slog mig när jag var på väg hem var dels att jag som vanligt hade med mig min kristallkula men återigen glömde bort att ta fram den. Det andra jag kom på var att jag hade satt på makroobjektivet men glömde totalt bort att sätta kameran i makro-läget. Det var ju jättedumt men det funkade ju ändå rätt bra.

Klicka på bilderna för att se dem i större format.