Så var det även den kvällen när jag tog bilden här nedan. Såg ut att bli en kanon-solnedgång så jag tog kameran och gav mig iväg till ett ställe som jag tänkte skulle bli bra. Det är en bit dit så jag gav mig av i god tid. Vilket visade sig vara alldeles för god tid. Svårt för mig att bedöma eftersom jag aldrig ser solnedgången från mitt hem (tråkigt) men det visade sig att det var ganska långt kvar till solnedgång så jag ägnade mig åt att fota allt möjligt annat under tiden. Till slut började jag tröttna - förmodligen av blodbrist eftersom myggen bet så infernaliskt. Jag tror att det var det som fick mig att tappa tålamodet och det som till fick mig att ge upp var att molnen på himlen blev tätare och tätare så solen skulle ändå knappt han synts till, det kunde visserligen ha blivit fint ändå men till slut började det även att duggregna - då gav jag upp och begav mig hemmåt.
Duggregnet upphörde nästan omedelbart och när jag var nästan hemma skingrades molnen och det började gå mot ytterligare en vacker solnedgång men då struntade jag i det. Jag fortsatte hemmåt med alla mina myggbett.
Det här är en av bilderna som jag tog i väntan på solnedgången. Molnen hade tätnat ganska mycket och strax efter det kom regnet. Ingen solnedgång och det känns som det fattas något i bilden men samtidigt har den något som jag fastnar för. Klicka på den om du vill se den i större format.
När jag la till den där bilden kom jag på att jag var på samma ställe häromkvällen och fotade men då var det stenarna som var huvudmotivet. Så här såg det ut då. Lika mulet men lite tidigare på kvällen och inte lika stark sol bakom den mer jämngrå himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar