En bild om dagen... kanske

Herregud... inte ett blogginlägg på ett halvår... igen. Det får mig att fundera på om jag verkligen ska ha en blogg men varje gång jag tänker det så inbillar jag mig själv att om jag har kvar bloggen och använder den ofta så kan den få mig att börja använda kameran mera och leka med bilder i Photoshop igen. Jag har nästan slutat att fotografera helt och nästan lika sällan som jag gör blogginlägg kopierar jag in bilderna från minneskorten till datorn. Visserligen fotar jag med fyra kameror men jag har inte särskilt stora minneskort i någon av dem så på ett halvår borde åtminstone något kort vara fullt till bristningsgränsen... men icke.

Fyra kameror låter stort och bra men det är det inte. Jag har rätt amatörmässiga kameror - en liten Sony kompaktkamera som jag alltid har med mig i handväskan men alltför sällan plockar fram och använder. De övriga tre har jag för att jag tycker det är bekvämt att inte behöva byta objektiv så därför har jag sparat den gamla kameran varje gång jag köpt en ny. Inga märkvärdiga kameror, Nikon D40 , D90 och D7200, men de duger alldeles utmärkt åt mig. Jag använder alla tre.

Att det inte blir fler bilder beror förmodligen på följande; inte en enda bild blir bra, jag saknar öga att hitta motiv just nu, jag har dessutom köpt en ny kamera vilket gör att man tappar lusten lite bara för att det blir så omständigt när man inte direkt hittar inställningen man söker men den största anldeningen är att jag saknar inspiration. Jag tittar på andras bilder och ser hur bra de är, fina motiv, bra kompositioner och allt det där och sen tittar jag på mina och ser.... skräp!

Bestämde mig nu för att jag ska ta åtminstone en bild varje dag i minst en vecka. Så igår halade jag fram kameran bara för att få den dagens bild avklarad. Så dumt men å andra sidan använde jag i alla fall kameran. Förhoppningsvis ska jag ta lite mer övertänkta bilder i fortsättningen. Så blir kanske sju skräpbilder på raken här på bloggen om jag lyckas lägga ta en bild varje dag.Här är i alla fall gårdagens enda bild. Givetvis tagen med kompaktkameran.

Gott Nytt År

Fota nyårsraketer en bit utanför stan med ny kamera och nytt stativ var inte lätt. Beckmörkt och ingen aning om vilken ratt man skulle skruva på - varken på kameran eller stativet. Det blev väl sisådär, inga riktigt bra bilder men definitivt mycket bättre än bilderna jag tog vid tolvslaget. Där jag var vid tolvslaget blåste det mycket mer vilket gjorde att stativet/kameran inte stod stilla eftersom jag hade valt att ta mitt gamla, lättburna stativ istället för mitt nya eftersom jag skulle gå en bit. Det var ett dumt beslut - det nya, tyngre hade nog stått lite stadigare. Inga bra bilder från tolvslaget alltså - t o m de sämsta på flera år :-(

Nåväl. Jag får väl önska er alla ett Gott Nytt År 2016 med en bild från vårt eget lilla fyrverkeri utanför stan. Hoppas 2016 blir ett bra år för oss alla.

Vad blev det då av alla dessa ugglor i mossen?

Det blev uggleungar i mossen. Äggen kläcktes och så här såg en del av uggleungarna ut;

Hökuggla - unge
























Lappuggla - unge

Hornuggla - unge

Tyvärr verkade två av hornuggleungarna ha dött (en död unge låg på marken och någon hade hittat en död unge tidigare). De två som var kvar såg ut att må bra och ska förhoppningsvis klara sig.


Lappugglorna fick lite hjälp med större boende. Några vänliga fågelvänner satte upp lådor (två) i träden i närheten av boet. Om jag förstod det rätt så var det för att om någon unge eventuellt skulle ramla ur boet så skulle man, om man hann upptäcka det i tid, kunna lyfta upp ungen till en av lådorna och föräldrarna skulle förhoppningsvis ta hand om den ändå. Ganska snabbt blev stubb-boet för litet och då valde ugglorna helt enkelt att flytta sina ungar till en av lådorna. De blev jättebra.

Före flytten

... och efter flytten

 

Ugglor i mossan

Ute och kikat på ugglor tillsammans med min lillebror som kan fantastiskt mycket om fåglar för att vara en glad amatör. När jag ser eller hör att det svischar till och skugga drar förbi kan jag tänka "aha, en fågel" medan min bror som sett det flygande objektet exakt lika många sekunder som jag genast säger något i stil med "såg du, det var tvärrändig pyjamaskråka, de är aktiva just den här tiden på dygnet" eller "hörde du, det måste ha varit en tretåig operettsvala, de trivs i sån här terräng". Oftast står jag bara där och kikar i den riktning han pekar och undrar hur tusan han hann se eller höra det.

Jag kan i bästa fall känna igen en vanlig hackspett när jag ser den eller möjligen ana att det faktiskt är en gök som gal någonstans i skogen även om jag inte ser den.

I går var jag med min bror ut i skogen och, tro det eller ej, letade pinnar. Han skulle ha en specifik pinne till ett fotoprojekt. Vi stannade vid ett hygge som såg ut att innehålla dels en massa pinnar och dessutom en massa torra träd och stolpar som han genast kika efter hål i (träden och stolparna förstås, inte pinnarna) med förhoppning om att en eller annan fågel skulle bo där. Som vanligt stannade han upp mitt i alltihop och säger "hörde du... det var en hökuggla". Han plockade fram mobiltelefonen för att lyssna på hur hökugglan låter och naturligtvis dök just en hökuggla upp så småningom, lockad av ljudet från mobiltelefonen.

Sen var det slutletat efter pinnar - vi blev så fascinerade av ugglan att inte en enda pinne följde med hem... förutom alla de småpinnar och barr som satt i pälsen på lillebrors hund Disa.

Som vanligt fick inte jag några bra bilder medan min bror fick fina bilder men så här såg hökugglan i alla fall ut (dåliga bilder men man ser dock att det faktiskt är en hökuggla);

Förra helgen var vi och kikade på en lappuggla som ligger på ägg i sitt bo. Så här ser hon ut;

Passande med en blogg om ugglor eftersom jag just virkat tre ljuslyktor i form av ugglor. De är egentligen inte särskilt lik riktiga ugglor Eftersom jag skulle ge bort de virkade ugglorna passade jag på att fota dem ifall jag skulle få får mig att göra fler. Lägg märke till den diskreta statisten i bakgrunden, katten alltså. Eftersom hon är både nyfiken och social så är hon där (och saboterar) så fort jag ställer upp något för att fotografera. Riktar jag kameran mot henne försvinner hon fort som attan så jag har inte särskilt många bilder av min katt - förutom när hon springer omkring i bakgrunden på mina bilder. Så här såg det i alla fall ut;

Inga bra bilder på ugglor alltså men jag fick en fin bild på en nötväcka i alla fall;

Övningskörning... eller snarare övningsflygning

Nu är det hög tid att att öva upp tekniken. Flyga kvast är inte så lätt - prova själv får ni se. Än finns det ett par dagar att öva innan det är dags för Blåkulla-turen. Man kanske borde lämna in kvasten för service, installera servo.... servo-service. Gps vore inte så dumt heller.

Undrar om katten vill hänga med på kvasten i år?

Konsten att göra någon glad

 

Året är väl fortfarande relativt nytt...

Det kanske har gått så pass långt in på året att det passar bättre att säga "god fortsättning" men jag tycker att året fortfarande är relativt nytt så jag slänger in ytterligare ett "nyårs-kort".

I år släpade jag inte med mig systemkameran när jag skulle ut och kolla på nyårsfyrverkerier. Tyckte att det var mycket väsen för lite - hotellets fyrverkerier som jag brukar titta på har blivit mindre och mindre för varje år. Så jag tänkte att jag nöjer mig med att ta några bilder med min lilla kompakt-kamera utan stativ. Jag fick förstås ångra mig - det var ett riktigt bra fyrverkeri, bättre än på flera år.

Nåja, gjort är gjort. Jag fick ju se ett fint fyrverkeri i alla fall.

Här kommer en av bilderna från när klockan just slagit tolv. Det råkade bara bli en raket på just den den här bilden men de sköt på riktigt bra med raketer. Med systemkamera och rätt inställningar skulle det kunnat bli riktigt bra bilder... om man haft tur.