Norrsken

Följde med min lillebror ut och tittade på norrsken häromkvällen. Jag har inte hunnit titta igenom bilderna ordentligt än men som vanligt ser jag att det blev ingen som blev 100 % bra. Jag skulle faktiskt vara nöjd med en 80 % men jag gissar att jag får ta många bilder innan jag hittar en sån.

Dessutom var det tredje gången jag använde mitt "nya" stativ och alla tre gångerna har varit i beckmörker utomhus. Antalet svordomar gick nog inte att räkna.

Får träna lite mer på norrskensbilder och dessutom försöka bli lite mer bekant med mitt stativ.

Här är i alla fall en av bilderna - lite beskuren. Jag ska försöka titta igenom mina bilder och kanske lägga ut någon fler men nu ska jag gå ut i friska luften istället för att sitta här och stirra in i datorskärmen. :-)

Som vanligt - klicka på bilden om du vill se den lite större.

Hur gick det då?

Hur gick det då med mitt ett-foto-om-dagen-projekt? Nja, sisådär. Visserligen har jag faktiskt fotat varje dag så det är ju en framgång. Däremot är det i stort sett bara hastverk, en oövertänkt ögonblicksbild. Någon har jag väl tänkt igenom men inte särskilt mycket. Så här såg i alla fall bilderna jag valt ut för dag 3 till 7 ut (klicka på bilden för att se den i större format);

Dag 3: Såg en massa blåklockor i en slänt med en blå himmel som bakgrund. Lutade cykeln mot en lyktstolpe och halade fram kameran. Ögonblicksbild, halvtaskig kvalité men ändock en bild.

Dag 4: Ute på promenad. Jag är väldigt fascinerad av himmel och moln så när molnen skapade konstverk på himlen åkte kameran fram. Ytterligare en ögonblicksbild.

Dag 5: Fotade egentligen något annat men som vanligt var min fina kompis katten med och kollade vad jag höll på med. Hon är rätt duktig på att sabotera mina uppställda fotoprojekt också. Den här gången nöjde hon sig med att ta ständiga promenader mellan fotoobjektet och min kamera men riktar jag kameran mot henne går hon genast därifrån eller sätter sig med ryggen mot mig. Här hann jag i alla fall ta en snabb bild medan hon funderade på vad det var för intressant med den där lilla grejen jag fotade.

Dag 6: Jag tog en kvist blåklockor från dag3-fotot med mig hem och insåg att om jag skulle hinna fota den något mer var det hög tid att göra det nu innan den vissnar ihop. Så det blev dagens foto.

Dag 7: Ytterligare en hastbild som knäpptes medan jag var hem på lunch. En fin pelargon som jag planterade i våras och som inte hunnit växa till sig riktigt än men blommar gör den ändå.

Det var min ett-foto-om-dagen-vecka. Tyvärr kommer jag mig inte för med att lägga ut en bild varje dag i bloggen men bloggen får i alla fall finnas kvar. För jag känner ändå att den ändå ger mig en möjlighet att göra något av mina bilder. Även om det kanske mest är jag själv som tittar på min sida fyller den en funktion för mig... just nu i alla fall.

Här kommer dessutom en bonusbild från dag 7. Bilden är alldeles för mörk och alldeles för dålig för att hamna i min ett-foto-om-dagen-samling men något är det med bilden som får mig att tycka om den. Det roliga var att jag kröp omkring på en undanskymd plats bakom ett cykelställ utanför mitt jobb sent en kväll och trodde väl att jag skulle få vara ifred. Hörde en person komma cyklande på en väg en bit bort och sjunga högt och tydligt, väldigt högt. Först var jag absolut säker på att det var någon utvecklingsstörd passerade. Det råkar faktiskt vara så att det brukar passera en utvecklingsstörd tjej där och hon sjunger högt och ljudligt medan hon går med hörlurar på sig. Döm om min förvåning när personen på cykel kommer närmare och närmare. Jag insåg snabbt att han sjöng på arabiska men huruvida han var utvecklingsstörd eller ej hade jag inte riktigt kommit fram till än. Jag ställde mig lite i skymundan för att inte synas men då kommer han och parkerar cykeln exakt där jag står. Jag vet inte vem av oss som tyckte det var mest pinsamt - jag som stod och gömde mig eller han som sjöng extremt högt. Han tystnade, började i alla fall låsa cykeln och sen började han sjunga igen men väldigt tyst och jag ställde mig på knä och fortsatte fotografera. Tro inte att han gick därifrån - näe då, han väntade på en kompis. Så till slut stod de där två stycken och rökte och pratade och tittade på mig som masade omkring på knä och försökte få blåklockorna att komma i lä för blåsten för att kunna ta en bild. Jag kände mig så uttittad så till slut tog jag min cykel och cyklade vidare hemåt. Så här blev i alla fall bilden - lite mörk och flummig men jag hoppas det att den inte är alldeles för mörk för att det ska synas vad det är;

Dag 2 i ett-foto-om-dagen-veckan

Lyckades ta en bild även dag 2 i min EFOD-vecka. Även det var lite av ett hastverk så kvalitén är väl sisådär. Det roliga med bild två var att jag upptäckte en av nackdelarna med flera kameror - jag flyttade över bilder från tre minneskort/kameror innan jag lyckades hitta bilden :-)

Tog för givet att det var taget med kompaktkameran. Flyttade de bilderna till datorn och insåg att bilden var tagen hemma. Hemma använder jag mest makro-objektivet så då flyttade jag över bilderna från den kameran och satt i några millisekunder och gapade och undrade vad som hänt med bilden - den var borta. Tills jag kom på att jag hade ju lekt lite med en petflaska när jag tog bilden och därför hade jag använt kameran med ett lite längre objektiv.

Nåja, jag fick bilderna inflyttade till datorn så inget ont som inte har något gott med sig.

Till bilden då. Jag fotade den genom en avskuren petflaska (1½ liters). Satte den avskurna delen över objektivet och tog bilden ut genom flaskhalsen/flasköppningen.

Jag har testat det här lite tidigare och tycker att det är ganska kul. Jag har dock fått till lite bättre bilder än den här men har jag bestämt att jag ska lägga ut en bild från den aktuella dagen så får det bli den här. Vad jag inte tänkte på var att jag på höger sida hade en mörk vägg och på vänster sida fönster och balkongdörr som släppte in ljus. Det kan funka i vissa bilder men i den här bilden blev det inte alls bra men tyvärr tänkte jag inte på det förrän jag såg bilden på datorskärmen. Det jag hade kunnat göra var att kliva ett steg framåt för då hade jag haft en dörröppning på höger sida och fått med ljuset från fönstret i det rummet. Nåja, min efterhandslösning blev att beskära bilden i Photoshop så att det mesta av det mörka försvann. "Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen" säger man och det jag i det här fallet förlorade var att motivet hamnade lite för centrerat i bilden och det jag vann på karusellen var att jag blev av med det mesta av det mörka i högerkanten.

För övrigt så föreställer bilden en uggla som jag virkat och när jag tittade en gång till på bilden insåg jag man även ser två till av mina virkade alster. Kudden till höger har jag virkat (ja, fodralet alltså, inte innehållet:-) och dessutom har jag virkat filten som ligger över armstödet i vänsterkanten.

En bild om dagen... kanske

Herregud... inte ett blogginlägg på ett halvår... igen. Det får mig att fundera på om jag verkligen ska ha en blogg men varje gång jag tänker det så inbillar jag mig själv att om jag har kvar bloggen och använder den ofta så kan den få mig att börja använda kameran mera och leka med bilder i Photoshop igen. Jag har nästan slutat att fotografera helt och nästan lika sällan som jag gör blogginlägg kopierar jag in bilderna från minneskorten till datorn. Visserligen fotar jag med fyra kameror men jag har inte särskilt stora minneskort i någon av dem så på ett halvår borde åtminstone något kort vara fullt till bristningsgränsen... men icke.

Fyra kameror låter stort och bra men det är det inte. Jag har rätt amatörmässiga kameror - en liten Sony kompaktkamera som jag alltid har med mig i handväskan men alltför sällan plockar fram och använder. De övriga tre har jag för att jag tycker det är bekvämt att inte behöva byta objektiv så därför har jag sparat den gamla kameran varje gång jag köpt en ny. Inga märkvärdiga kameror, Nikon D40 , D90 och D7200, men de duger alldeles utmärkt åt mig. Jag använder alla tre.

Att det inte blir fler bilder beror förmodligen på följande; inte en enda bild blir bra, jag saknar öga att hitta motiv just nu, jag har dessutom köpt en ny kamera vilket gör att man tappar lusten lite bara för att det blir så omständigt när man inte direkt hittar inställningen man söker men den största anldeningen är att jag saknar inspiration. Jag tittar på andras bilder och ser hur bra de är, fina motiv, bra kompositioner och allt det där och sen tittar jag på mina och ser.... skräp!

Bestämde mig nu för att jag ska ta åtminstone en bild varje dag i minst en vecka. Så igår halade jag fram kameran bara för att få den dagens bild avklarad. Så dumt men å andra sidan använde jag i alla fall kameran. Förhoppningsvis ska jag ta lite mer övertänkta bilder i fortsättningen. Så blir kanske sju skräpbilder på raken här på bloggen om jag lyckas lägga ta en bild varje dag.Här är i alla fall gårdagens enda bild. Givetvis tagen med kompaktkameran.

Gott Nytt År

Fota nyårsraketer en bit utanför stan med ny kamera och nytt stativ var inte lätt. Beckmörkt och ingen aning om vilken ratt man skulle skruva på - varken på kameran eller stativet. Det blev väl sisådär, inga riktigt bra bilder men definitivt mycket bättre än bilderna jag tog vid tolvslaget. Där jag var vid tolvslaget blåste det mycket mer vilket gjorde att stativet/kameran inte stod stilla eftersom jag hade valt att ta mitt gamla, lättburna stativ istället för mitt nya eftersom jag skulle gå en bit. Det var ett dumt beslut - det nya, tyngre hade nog stått lite stadigare. Inga bra bilder från tolvslaget alltså - t o m de sämsta på flera år :-(

Nåväl. Jag får väl önska er alla ett Gott Nytt År 2016 med en bild från vårt eget lilla fyrverkeri utanför stan. Hoppas 2016 blir ett bra år för oss alla.

Vad blev det då av alla dessa ugglor i mossen?

Det blev uggleungar i mossen. Äggen kläcktes och så här såg en del av uggleungarna ut;

Hökuggla - unge
























Lappuggla - unge

Hornuggla - unge

Tyvärr verkade två av hornuggleungarna ha dött (en död unge låg på marken och någon hade hittat en död unge tidigare). De två som var kvar såg ut att må bra och ska förhoppningsvis klara sig.


Lappugglorna fick lite hjälp med större boende. Några vänliga fågelvänner satte upp lådor (två) i träden i närheten av boet. Om jag förstod det rätt så var det för att om någon unge eventuellt skulle ramla ur boet så skulle man, om man hann upptäcka det i tid, kunna lyfta upp ungen till en av lådorna och föräldrarna skulle förhoppningsvis ta hand om den ändå. Ganska snabbt blev stubb-boet för litet och då valde ugglorna helt enkelt att flytta sina ungar till en av lådorna. De blev jättebra.

Före flytten

... och efter flytten

 

Ugglor i mossan

Ute och kikat på ugglor tillsammans med min lillebror som kan fantastiskt mycket om fåglar för att vara en glad amatör. När jag ser eller hör att det svischar till och skugga drar förbi kan jag tänka "aha, en fågel" medan min bror som sett det flygande objektet exakt lika många sekunder som jag genast säger något i stil med "såg du, det var tvärrändig pyjamaskråka, de är aktiva just den här tiden på dygnet" eller "hörde du, det måste ha varit en tretåig operettsvala, de trivs i sån här terräng". Oftast står jag bara där och kikar i den riktning han pekar och undrar hur tusan han hann se eller höra det.

Jag kan i bästa fall känna igen en vanlig hackspett när jag ser den eller möjligen ana att det faktiskt är en gök som gal någonstans i skogen även om jag inte ser den.

I går var jag med min bror ut i skogen och, tro det eller ej, letade pinnar. Han skulle ha en specifik pinne till ett fotoprojekt. Vi stannade vid ett hygge som såg ut att innehålla dels en massa pinnar och dessutom en massa torra träd och stolpar som han genast kika efter hål i (träden och stolparna förstås, inte pinnarna) med förhoppning om att en eller annan fågel skulle bo där. Som vanligt stannade han upp mitt i alltihop och säger "hörde du... det var en hökuggla". Han plockade fram mobiltelefonen för att lyssna på hur hökugglan låter och naturligtvis dök just en hökuggla upp så småningom, lockad av ljudet från mobiltelefonen.

Sen var det slutletat efter pinnar - vi blev så fascinerade av ugglan att inte en enda pinne följde med hem... förutom alla de småpinnar och barr som satt i pälsen på lillebrors hund Disa.

Som vanligt fick inte jag några bra bilder medan min bror fick fina bilder men så här såg hökugglan i alla fall ut (dåliga bilder men man ser dock att det faktiskt är en hökuggla);

Förra helgen var vi och kikade på en lappuggla som ligger på ägg i sitt bo. Så här ser hon ut;

Passande med en blogg om ugglor eftersom jag just virkat tre ljuslyktor i form av ugglor. De är egentligen inte särskilt lik riktiga ugglor Eftersom jag skulle ge bort de virkade ugglorna passade jag på att fota dem ifall jag skulle få får mig att göra fler. Lägg märke till den diskreta statisten i bakgrunden, katten alltså. Eftersom hon är både nyfiken och social så är hon där (och saboterar) så fort jag ställer upp något för att fotografera. Riktar jag kameran mot henne försvinner hon fort som attan så jag har inte särskilt många bilder av min katt - förutom när hon springer omkring i bakgrunden på mina bilder. Så här såg det i alla fall ut;

Inga bra bilder på ugglor alltså men jag fick en fin bild på en nötväcka i alla fall;