En dag full av kontraster och motsatser

Jag trängde mig med på en dagsresa upp till Stekenjokk och Stora Blåsjön igår. Det var en fantastisk upplevelse med magiska kontraster.

Första stoppet var morgonfika i Svannäs gårdskyrka. En vacker plats vid Malgomajsjön. De som bodde på gården hade byggt en egen gårdskyrka. Hur man nu kan komma på en sån idé - jag skulle möjligen ha byggt ett lusthus eller något sådant - men det var onekligen effektfullt med stora glasfönster i tre väderstreck och Malgomaj's vatten utanför alla fönstren.

Nästa stopp var Norgefarargård. Det är en plats som redan tidigare bosatt sig i min "ryggsäck av vackra minnen". Fint ställe, vacker utsikt och god lunch. Minnena från förra gången överträffade dagens - den gången  var vi bara ett par besökare så det vilade ett större lugn över stället då och gårdstuppen spatserade runt och höll koll på oss - men dagens besök var riktigt trevligt det också.

Nästa anhalt var Stekenjokk. En fantastisk värld. Visserligen har snön smält undan en hel del men det var ändå höga snövallar längs hela vägen - på vissa ställen, fläckvis, nästan lika höga som bussen vi åkte i. Många skidåkare och en hel del soldyrkare som låg ute i snön och solade.

Mycket turister och fantastiskt att trafiken flöt så obehindrat trots att det var otroligt många som bara stannade bilen mitt på vägen, smällde upp dörrarna på vid gavel för att ställa sig mitt på vägen och fotografera. En del gav sig tid att klättra upp på någon snövall så kompisarna kunde fotografera dem medan bilen fortfarande stod mitt på vägen med dörrarna på vid gavel. Det som var så fantasktiskt var att trafiken ändå flöt på, man märkte ingen irritation bland övriga trafikanter (som förmodligen också krypkörde för att se på de fantastiska vyerna) och över allt detta rådde ett magiskt lugn. Det måste vara de vita vidderna och fjällen som utövade det lugnet på allt och alla.

Nästa stopp var Stora Blåsjön. Ett fint ställe som jag aldrig tidigare besökt. Överallt växte vitsippor och tussilago och det här var alltså bara ett stenkast från Stekenjokk's snöklädda vidder och fjäll.

Efter detta stopp vände vi tillbaka - meningen var att vi skulle äta middag på en platå i Stekenjokk men av någon anledning hade det stoppats av lapparna som hävdade att det var för många renar och renkalvar i området. Vi såg inte en enda ren på hela vägen mellan Klimpfjäll och Stora Blåsjön så vart alla de renarna var kan man undra. Hur som helst så fick vi istället äta middag på Marsfjäll Camping Lodge i Saxnäs. Det var helt okej det också men gissningsvis hade det varit en större upplevelse att äta middag ute i det fria i Stekenjokk.

Det var verkligen en konstrasternas dag - det kändes som att åka flera vändor berg- och dalbana härs och tvärs mellan vinter och sommar. Här är en del bilder från dagen. Klicka på dem för att se en större bild.

Först några bilder från Stekenjokk.

Vitsippor vid Stora Blåsjön och en bild på traktor med chaufför i Klimpfjäll

 

 

Den här bilden från Stora Blåsjön innehåller precis de kontraster/motsatser dagen bjöd på. Människor som går sommarklädda på en sandstrand och på andra sidan sjön ligger snöklädda fjäll. Sandstranden var egentligen ingen strand utan sjöbotten, Det var väldigt lite vatten i sjön men enligt guiden var detta ingen ovanligt på våren och om ett par dagar skulle vattennivån vara normal. Det var samma som  de sa i Klimpfjäll - om jag förstod det rätt var det någon damm som var stängd just nu och skulle släppa på vattnet inom de närmaste dagarna.

Ett hastverk som ändå blev okej

Planterade några plantor som behövde komma i riktiga krukor och fick en bild i mitt huvud. En lite diffus idé och omedelbart kom planterandet i andra hand och jag försökte hitta något användbart i det jag hade framför mig. Kom inte på något bättre än skeden som låg mitt i jordhögen - eftersom jag planerade smått så pasade sked bättre än spade :-)

Stod där med jordiga händer, en sked och en liten chiliplanta... men sen då? Provade att hålla i skeden och det kanske skulle ha funkat men det var svårt att fota med en hand och balansera plantan med andra. En annan jordig hand, gärna en barnhand, skulle säkert ha blivit bra på bild men inte min och framför allt blev bilden omöjlig att få bra med kameran i en-handsgrepp. Vilket jag delvis fick en förklaring på idag när jag upptäckte att bildstabiliseringen var avstängd i det objektiv jag använde. Verkar ha varit det ända sen sist jag använde den på stativ vilket var antingen när jag fotade nyårsraketer eller sist jag fotade norrsken och det var inte varken igår eller ens förra månaden.  Jag har inte haft en tanke på att mina oskarpa bilder den senastse tiden kunde ha en sån förklaring. Jag brukar alltid "nollställa" alla inställningar innan jag stänger av min kamera.

Nåväl, som vanligt för lat för att ta fram stativ la jag snabbt skeden ovanpå frysen, ställde ett vitt kuvert bakom och tog några hastiga bilder innan plantan sattes i ny jord.

Tyvärr upptäckte jag inte att det främre bladet är helt ur fokus förrän nu när jag tittade på bilden i datorn. Synd, för jag gillar bilden. Jag har ljusat upp den och fösökt att dölja kanten mellan bakgrund och underlag (kuvert och frysskåp). Bakgrunden är, om man tittar noga, snarare grågul än vit så jag ska fila lite på den i photoshop.

Om jag haft lite mer koll på skärpan och städat bort jord från bladen så skulle det blivit bättre men jag tycker att bild-idén funkar och jag tycker den blev rätt fin. Vad tycker du? Klicka på bilden för att se den i större format.

Finns det bara en sanning eller kan det finnas två olika sanningar om samma sak?

Satt och lekte i photoshop med en gammal bild förra helgen men så fick jag ett erbjudande om att följa med till Umeå och eftersom jag hade ett ärende dit nappade jag genast och bilden åkte tillbaka in i datorns mörka mappar.

Eftersom Windows 10 har ett eget liv (när strömmen är på) så bestämmer den att när jag öppnar utforskaren hamnar jag direkt i "snabbåtkomst" och där visas de senaste bilder och dokument som jag använt. Alltså poppade bilden från förra helgen upp och jag kom på att jag skulle fila färdigt på den.

Det är en bild tagen vid Betsele-dammen en fin men molnig sommardag. Vyn var ganska magisk men som vanligt blev bilden i kameran inte särskilt magiskt. Vyn var naturligtvis densamma men färgerna och ljuset stämde inte så bra med hur det egentligen såg ut. Bilden kändes grå och murrig och hade inget som man egentligen fäste blicken på. Så i Photoshop förändrade jag ljuset i bilden, ökade ljuset mer på vissa ställen och vips blev det en helt annan bild med samma motiv. Blicken fastnar på detaljer i bilden vilket jag inte upplevde att den gjorde i originalbilden. Förgrunden kanske blev lite för iögonfallande men samtidigt var det lite ditåt jag ville att blicken skulle styras. Jag får prova att dämpa det lite och se om bilden känns bättre eller sämre.

 Ljus och färg stämde nu överens med hur det var när bilden togs så egentligen är den bilden mer sanningsenlig trots att den är manipulerad i Photoshop. Så frågan är vilken bild som är den sanna - den som manipulerats i Photoshop som stämmer någorlunda med verkligheten eller bilden direkt ur kameran som inte är manipulerad/förändrad men som inte stämmer riktigt med hur verkligheten såg ut?

Jämför själv. Originalbilden är den övre och den manipulerade bilden under. Klicka på bilden så får du se den större;

Bläddrade lite bland bilder i min dator

Jag satt och bläddrade lite i mina bildmappar i datorn och hittade en hel massa bilder där jag exprimenterat med att fota genom en petflaska. Jag har klippt flaskan mitt itu och när jag fotar håller jag den avklippta delan av petflaskan mot kameran (linsen inne i flaskan) och fotar ut genom flaskhalsen.

Jag har provat att fota alla möjliga saker med flaskan. Jag gillar verkligen effekten det får på bilden. Just den här flaskan råkar ha ett mönster i plasten och jag tror att det påverkar bilden lite.

Det här är en bild av en ros som jag fotade med flaskan på min balkong i höstas. Bilden är helt oredigerad.

Visst, man kan fixa till ungefär samma effekt genom att bearbeta bilderna i något bildredigeringsprogram men det är mycket roligare och går mycket fortare att fota genom flaskan.

Tilläggas kan att flaskan egentligen klipptes av i syfte att använda som "drivhus" men den funkar jättebra som fotorekvisita också.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Det är en förmån att ha en fågelkunnig lillebror

Min lillebror är fantastisk att ha med sig ut i naturen - han är otroligt duktig på både växter och djur. När det gäller fåglar vet jag inte hur han bär sig åt för att omedelbart konstatera vad det är han hör eller ser. Ibland får han fundera en stund och bläddra lite i fågelboken eller telefonen men oftast hittar han ganska fort vad det han söker.

Lika otroligt är det att jag aldrig lär mig. Han pekar vart jag ska titta och talar om vad det är eller säger "hörde du? det där var en xxx". Ändå lär jag mig aldrig mer än en promille av det han visar mig. Jag hinner inte ens fästa blicken ordentligt på fågeln (eller vad det är för djur han visar) innan den är borta.

När man är ute och tittar på fåglar känner man sig som en av deltagarna i TV-programmet "Det stora fågeläventyret". Där har varje deltagare med sig en fågelkännare som pekar och säger "fota där" och sen berättar de vad det är för sorts fågel.

Igår hade jag förmånen att få följa med till Degernäs och spana på fåglar. Som vanligt såg och hörde han massor av olika arter medans jag såg bara såg arten "fågel". Lite överdrivet är det för jag hann se de flesta av de fåglar han pekade ut men som vanligt var han tvungen att tala om vad det var för de flesta hann jag naturligtvis inte se vad det var för art innan fågeln passerat och försvunnit.

Det som jag faktiskt kände igen (förutom svanar, gäss, bofinkar och sånt) var den här krabaten som svävade över oss. Det var förstås inte så svårt eftersom den skiljer sig ganska mycket från de andra fåglarna vi såg.

Tyvärr fick jag inte en särskilt bra bild (som vanligt), den är både brusig och oskarp men det är dock den bästa bild jag någonsin lyckats få på en örn så den måste få en plats här. I vanliga fall brukar jag bara lyckas fånga en diffus liten prick på himlen. Här blev det en stor prick där man i alla fall ser någorlunda hur den ser ut.

Så skuttade tiden fram någon månad....

Så skuttade tiden fram någon månad igen utan att jag orkat lägga ut något inlägg eller någon bild. Ändå vill jag inte riktigt släppa bloggen för jag inbillar mig att snart fylls jag av så mycket energi så jag inte hinner med att fotograferande, photoshop-ande och bloggande så jag kommer att ha ett stort behov av att ha kvar den här bloggsidan.

... å så har vi då verkligheten som tränger sig emellan, den som gör att det inte blir mycket av varken fotande eller annat heller för den delen. Verkligheten är att man antingen inte hinner, inte orkar eller helt enkelt prioriterar soffhäng med katten istället för att göra något vettigt. Det är vettigt att soffhänga med katten också, problemet med det är bara att det oftast slutar med att man somnar och så är den kvällen redan slut när man kvicknar till igen.

Nyss fastnade jag i alla fall i photoshop med en gammal bild som jag ville se hur den skulle se ut i svartvitt. Inte helt lyckat - känns lite för konstrastfattig och oskarp men jag gillar motivet. Bakgrunden borde dessutom vara vit istället för gråblaskig (vilket jag inte såg förrän jag sparat ner bilden) Ett flygfä som satt på mitt fönster en dag (för ett bra tag sen). Tanken var att om den blev bra i svartvitt kanske jag skulle slå till med att framkalla den och hänga upp på väggen. Jag skrinlade dock den planen eftersom jag som sagt var tyckte att det var för oskarp och kontrastlös - konstrasten hade jag nog kunnat råda bot på men skärpan är svårt att göra mycket åt. Så här blev bilden i alla fall;

Söndagspromenad på hygget

Gick ut på hygget som numera blivit en av mina favoritplatser. Meningen var att jag skulle försöka fota frusna såpbubblor men jag insåg fort att jag hade fel objektiv (eller fel kamera) och att det dessutom var alldeles för novembergrått - ljuset räckte inte till trots att det var mitt på dagen.

Inget ont som inte har något gott med sig. Eftersom jag ganska snabbt gav upp att försöka fota såpbubblor med fel objektiv började jag istället fota träd. För en gångs skull blev jag faktiskt ganska nöjd med en bild. Lite konstigt faktiskt eftersom bilden är både skakig och ofokuserad. Bilden har ändå något som tilltalar mig. Jag fotade en vinter-kal björk över en snöklädd stubbe och så här blev resultatet (klicka på bilden om du vill se den i större format);

Passar även på att visa upp en bild av en ruskig halloween-tjej som jag träffade förra helgen.