Jag satt och bläddrade lite i mina bildmappar i datorn och hittade en hel massa bilder där jag exprimenterat med att fota genom en petflaska. Jag har klippt flaskan mitt itu och när jag fotar håller jag den avklippta delan av petflaskan mot kameran (linsen inne i flaskan) och fotar ut genom flaskhalsen.
Jag har provat att fota alla möjliga saker med flaskan. Jag gillar verkligen effekten det får på bilden. Just den här flaskan råkar ha ett mönster i plasten och jag tror att det påverkar bilden lite.
Det här är en bild av en ros som jag fotade med flaskan på min balkong i höstas. Bilden är helt oredigerad.
Visst, man kan fixa till ungefär samma effekt genom att bearbeta bilderna i något bildredigeringsprogram men det är mycket roligare och går mycket fortare att fota genom flaskan.
Tilläggas kan att flaskan egentligen klipptes av i syfte att använda som "drivhus" men den funkar jättebra som fotorekvisita också.
Klicka på bilden för att se den i större format.
lördag 22 april 2017
lördag 15 april 2017
Det är en förmån att ha en fågelkunnig lillebror
Min lillebror är fantastisk att ha med sig ut i naturen - han är otroligt duktig på både växter och djur. När det gäller fåglar vet jag inte hur han bär sig åt för att omedelbart konstatera vad det är han hör eller ser. Ibland får han fundera en stund och bläddra lite i fågelboken eller telefonen men oftast hittar han ganska fort vad det han söker.
Lika otroligt är det att jag aldrig lär mig. Han pekar vart jag ska titta och talar om vad det är eller säger "hörde du? det där var en xxx". Ändå lär jag mig aldrig mer än en promille av det han visar mig. Jag hinner inte ens fästa blicken ordentligt på fågeln (eller vad det är för djur han visar) innan den är borta.
När man är ute och tittar på fåglar känner man sig som en av deltagarna i TV-programmet "Det stora fågeläventyret". Där har varje deltagare med sig en fågelkännare som pekar och säger "fota där" och sen berättar de vad det är för sorts fågel.
Igår hade jag förmånen att få följa med till Degernäs och spana på fåglar. Som vanligt såg och hörde han massor av olika arter medans jag såg bara såg arten "fågel". Lite överdrivet är det för jag hann se de flesta av de fåglar han pekade ut men som vanligt var han tvungen att tala om vad det var för de flesta hann jag naturligtvis inte se vad det var för art innan fågeln passerat och försvunnit.
Det som jag faktiskt kände igen (förutom svanar, gäss, bofinkar och sånt) var den här krabaten som svävade över oss. Det var förstås inte så svårt eftersom den skiljer sig ganska mycket från de andra fåglarna vi såg.
Tyvärr fick jag inte en särskilt bra bild (som vanligt), den är både brusig och oskarp men det är dock den bästa bild jag någonsin lyckats få på en örn så den måste få en plats här. I vanliga fall brukar jag bara lyckas fånga en diffus liten prick på himlen. Här blev det en stor prick där man i alla fall ser någorlunda hur den ser ut.
Lika otroligt är det att jag aldrig lär mig. Han pekar vart jag ska titta och talar om vad det är eller säger "hörde du? det där var en xxx". Ändå lär jag mig aldrig mer än en promille av det han visar mig. Jag hinner inte ens fästa blicken ordentligt på fågeln (eller vad det är för djur han visar) innan den är borta.
När man är ute och tittar på fåglar känner man sig som en av deltagarna i TV-programmet "Det stora fågeläventyret". Där har varje deltagare med sig en fågelkännare som pekar och säger "fota där" och sen berättar de vad det är för sorts fågel.
Igår hade jag förmånen att få följa med till Degernäs och spana på fåglar. Som vanligt såg och hörde han massor av olika arter medans jag såg bara såg arten "fågel". Lite överdrivet är det för jag hann se de flesta av de fåglar han pekade ut men som vanligt var han tvungen att tala om vad det var för de flesta hann jag naturligtvis inte se vad det var för art innan fågeln passerat och försvunnit.
Det som jag faktiskt kände igen (förutom svanar, gäss, bofinkar och sånt) var den här krabaten som svävade över oss. Det var förstås inte så svårt eftersom den skiljer sig ganska mycket från de andra fåglarna vi såg.
Tyvärr fick jag inte en särskilt bra bild (som vanligt), den är både brusig och oskarp men det är dock den bästa bild jag någonsin lyckats få på en örn så den måste få en plats här. I vanliga fall brukar jag bara lyckas fånga en diffus liten prick på himlen. Här blev det en stor prick där man i alla fall ser någorlunda hur den ser ut.
lördag 25 mars 2017
Så skuttade tiden fram någon månad....
Så skuttade tiden fram någon månad igen utan att jag orkat lägga ut något inlägg eller någon bild. Ändå vill jag inte riktigt släppa bloggen för jag inbillar mig att snart fylls jag av så mycket energi så jag inte hinner med att fotograferande, photoshop-ande och bloggande så jag kommer att ha ett stort behov av att ha kvar den här bloggsidan.
... å så har vi då verkligheten som tränger sig emellan, den som gör att det inte blir mycket av varken fotande eller annat heller för den delen. Verkligheten är att man antingen inte hinner, inte orkar eller helt enkelt prioriterar soffhäng med katten istället för att göra något vettigt. Det är vettigt att soffhänga med katten också, problemet med det är bara att det oftast slutar med att man somnar och så är den kvällen redan slut när man kvicknar till igen.
Nyss fastnade jag i alla fall i photoshop med en gammal bild som jag ville se hur den skulle se ut i svartvitt. Inte helt lyckat - känns lite för konstrastfattig och oskarp men jag gillar motivet. Bakgrunden borde dessutom vara vit istället för gråblaskig (vilket jag inte såg förrän jag sparat ner bilden) Ett flygfä som satt på mitt fönster en dag (för ett bra tag sen). Tanken var att om den blev bra i svartvitt kanske jag skulle slå till med att framkalla den och hänga upp på väggen. Jag skrinlade dock den planen eftersom jag som sagt var tyckte att det var för oskarp och kontrastlös - konstrasten hade jag nog kunnat råda bot på men skärpan är svårt att göra mycket åt. Så här blev bilden i alla fall;
... å så har vi då verkligheten som tränger sig emellan, den som gör att det inte blir mycket av varken fotande eller annat heller för den delen. Verkligheten är att man antingen inte hinner, inte orkar eller helt enkelt prioriterar soffhäng med katten istället för att göra något vettigt. Det är vettigt att soffhänga med katten också, problemet med det är bara att det oftast slutar med att man somnar och så är den kvällen redan slut när man kvicknar till igen.
Nyss fastnade jag i alla fall i photoshop med en gammal bild som jag ville se hur den skulle se ut i svartvitt. Inte helt lyckat - känns lite för konstrastfattig och oskarp men jag gillar motivet. Bakgrunden borde dessutom vara vit istället för gråblaskig (vilket jag inte såg förrän jag sparat ner bilden) Ett flygfä som satt på mitt fönster en dag (för ett bra tag sen). Tanken var att om den blev bra i svartvitt kanske jag skulle slå till med att framkalla den och hänga upp på väggen. Jag skrinlade dock den planen eftersom jag som sagt var tyckte att det var för oskarp och kontrastlös - konstrasten hade jag nog kunnat råda bot på men skärpan är svårt att göra mycket åt. Så här blev bilden i alla fall;
söndag 13 november 2016
Söndagspromenad på hygget
Gick ut på hygget som numera blivit en av mina favoritplatser. Meningen var att jag skulle försöka fota frusna såpbubblor men jag insåg fort att jag hade fel objektiv (eller fel kamera) och att det dessutom var alldeles för novembergrått - ljuset räckte inte till trots att det var mitt på dagen.
Inget ont som inte har något gott med sig. Eftersom jag ganska snabbt gav upp att försöka fota såpbubblor med fel objektiv började jag istället fota träd. För en gångs skull blev jag faktiskt ganska nöjd med en bild. Lite konstigt faktiskt eftersom bilden är både skakig och ofokuserad. Bilden har ändå något som tilltalar mig. Jag fotade en vinter-kal björk över en snöklädd stubbe och så här blev resultatet (klicka på bilden om du vill se den i större format);
Passar även på att visa upp en bild av en ruskig halloween-tjej som jag träffade förra helgen.
Inget ont som inte har något gott med sig. Eftersom jag ganska snabbt gav upp att försöka fota såpbubblor med fel objektiv började jag istället fota träd. För en gångs skull blev jag faktiskt ganska nöjd med en bild. Lite konstigt faktiskt eftersom bilden är både skakig och ofokuserad. Bilden har ändå något som tilltalar mig. Jag fotade en vinter-kal björk över en snöklädd stubbe och så här blev resultatet (klicka på bilden om du vill se den i större format);
Passar även på att visa upp en bild av en ruskig halloween-tjej som jag träffade förra helgen.
söndag 16 oktober 2016
Norrsken
Följde med min lillebror ut och tittade på norrsken häromkvällen. Jag har inte hunnit titta igenom bilderna ordentligt än men som vanligt ser jag att det blev ingen som blev 100 % bra. Jag skulle faktiskt vara nöjd med en 80 % men jag gissar att jag får ta många bilder innan jag hittar en sån.
Dessutom var det tredje gången jag använde mitt "nya" stativ och alla tre gångerna har varit i beckmörker utomhus. Antalet svordomar gick nog inte att räkna.
Får träna lite mer på norrskensbilder och dessutom försöka bli lite mer bekant med mitt stativ.
Här är i alla fall en av bilderna - lite beskuren. Jag ska försöka titta igenom mina bilder och kanske lägga ut någon fler men nu ska jag gå ut i friska luften istället för att sitta här och stirra in i datorskärmen. :-)
Som vanligt - klicka på bilden om du vill se den lite större.
Dessutom var det tredje gången jag använde mitt "nya" stativ och alla tre gångerna har varit i beckmörker utomhus. Antalet svordomar gick nog inte att räkna.
Får träna lite mer på norrskensbilder och dessutom försöka bli lite mer bekant med mitt stativ.
Här är i alla fall en av bilderna - lite beskuren. Jag ska försöka titta igenom mina bilder och kanske lägga ut någon fler men nu ska jag gå ut i friska luften istället för att sitta här och stirra in i datorskärmen. :-)
Som vanligt - klicka på bilden om du vill se den lite större.
söndag 2 oktober 2016
Hur gick det då?
Hur gick det då med mitt ett-foto-om-dagen-projekt? Nja, sisådär. Visserligen har jag faktiskt fotat varje dag så det är ju en framgång. Däremot är det i stort sett bara hastverk, en oövertänkt ögonblicksbild. Någon har jag väl tänkt igenom men inte särskilt mycket. Så här såg i alla fall bilderna jag valt ut för dag 3 till 7 ut (klicka på bilden för att se den i större format);
Dag 3: Såg en massa blåklockor i en slänt med en blå himmel som bakgrund. Lutade cykeln mot en lyktstolpe och halade fram kameran. Ögonblicksbild, halvtaskig kvalité men ändock en bild.
Dag 4: Ute på promenad. Jag är väldigt fascinerad av himmel och moln så när molnen skapade konstverk på himlen åkte kameran fram. Ytterligare en ögonblicksbild.
Dag 5: Fotade egentligen något annat men som vanligt var min fina kompis katten med och kollade vad jag höll på med. Hon är rätt duktig på att sabotera mina uppställda fotoprojekt också. Den här gången nöjde hon sig med att ta ständiga promenader mellan fotoobjektet och min kamera men riktar jag kameran mot henne går hon genast därifrån eller sätter sig med ryggen mot mig. Här hann jag i alla fall ta en snabb bild medan hon funderade på vad det var för intressant med den där lilla grejen jag fotade.
Dag 6: Jag tog en kvist blåklockor från dag3-fotot med mig hem och insåg att om jag skulle hinna fota den något mer var det hög tid att göra det nu innan den vissnar ihop. Så det blev dagens foto.
Dag 7: Ytterligare en hastbild som knäpptes medan jag var hem på lunch. En fin pelargon som jag planterade i våras och som inte hunnit växa till sig riktigt än men blommar gör den ändå.
Det var min ett-foto-om-dagen-vecka. Tyvärr kommer jag mig inte för med att lägga ut en bild varje dag i bloggen men bloggen får i alla fall finnas kvar. För jag känner ändå att den ändå ger mig en möjlighet att göra något av mina bilder. Även om det kanske mest är jag själv som tittar på min sida fyller den en funktion för mig... just nu i alla fall.
Här kommer dessutom en bonusbild från dag 7. Bilden är alldeles för mörk och alldeles för dålig för att hamna i min ett-foto-om-dagen-samling men något är det med bilden som får mig att tycka om den. Det roliga var att jag kröp omkring på en undanskymd plats bakom ett cykelställ utanför mitt jobb sent en kväll och trodde väl att jag skulle få vara ifred. Hörde en person komma cyklande på en väg en bit bort och sjunga högt och tydligt, väldigt högt. Först var jag absolut säker på att det var någon utvecklingsstörd passerade. Det råkar faktiskt vara så att det brukar passera en utvecklingsstörd tjej där och hon sjunger högt och ljudligt medan hon går med hörlurar på sig. Döm om min förvåning när personen på cykel kommer närmare och närmare. Jag insåg snabbt att han sjöng på arabiska men huruvida han var utvecklingsstörd eller ej hade jag inte riktigt kommit fram till än. Jag ställde mig lite i skymundan för att inte synas men då kommer han och parkerar cykeln exakt där jag står. Jag vet inte vem av oss som tyckte det var mest pinsamt - jag som stod och gömde mig eller han som sjöng extremt högt. Han tystnade, började i alla fall låsa cykeln och sen började han sjunga igen men väldigt tyst och jag ställde mig på knä och fortsatte fotografera. Tro inte att han gick därifrån - näe då, han väntade på en kompis. Så till slut stod de där två stycken och rökte och pratade och tittade på mig som masade omkring på knä och försökte få blåklockorna att komma i lä för blåsten för att kunna ta en bild. Jag kände mig så uttittad så till slut tog jag min cykel och cyklade vidare hemåt. Så här blev i alla fall bilden - lite mörk och flummig men jag hoppas det att den inte är alldeles för mörk för att det ska synas vad det är;
Dag 3: Såg en massa blåklockor i en slänt med en blå himmel som bakgrund. Lutade cykeln mot en lyktstolpe och halade fram kameran. Ögonblicksbild, halvtaskig kvalité men ändock en bild.
Dag 4: Ute på promenad. Jag är väldigt fascinerad av himmel och moln så när molnen skapade konstverk på himlen åkte kameran fram. Ytterligare en ögonblicksbild.
Dag 5: Fotade egentligen något annat men som vanligt var min fina kompis katten med och kollade vad jag höll på med. Hon är rätt duktig på att sabotera mina uppställda fotoprojekt också. Den här gången nöjde hon sig med att ta ständiga promenader mellan fotoobjektet och min kamera men riktar jag kameran mot henne går hon genast därifrån eller sätter sig med ryggen mot mig. Här hann jag i alla fall ta en snabb bild medan hon funderade på vad det var för intressant med den där lilla grejen jag fotade.
Dag 6: Jag tog en kvist blåklockor från dag3-fotot med mig hem och insåg att om jag skulle hinna fota den något mer var det hög tid att göra det nu innan den vissnar ihop. Så det blev dagens foto.
Dag 7: Ytterligare en hastbild som knäpptes medan jag var hem på lunch. En fin pelargon som jag planterade i våras och som inte hunnit växa till sig riktigt än men blommar gör den ändå.
Det var min ett-foto-om-dagen-vecka. Tyvärr kommer jag mig inte för med att lägga ut en bild varje dag i bloggen men bloggen får i alla fall finnas kvar. För jag känner ändå att den ändå ger mig en möjlighet att göra något av mina bilder. Även om det kanske mest är jag själv som tittar på min sida fyller den en funktion för mig... just nu i alla fall.
Här kommer dessutom en bonusbild från dag 7. Bilden är alldeles för mörk och alldeles för dålig för att hamna i min ett-foto-om-dagen-samling men något är det med bilden som får mig att tycka om den. Det roliga var att jag kröp omkring på en undanskymd plats bakom ett cykelställ utanför mitt jobb sent en kväll och trodde väl att jag skulle få vara ifred. Hörde en person komma cyklande på en väg en bit bort och sjunga högt och tydligt, väldigt högt. Först var jag absolut säker på att det var någon utvecklingsstörd passerade. Det råkar faktiskt vara så att det brukar passera en utvecklingsstörd tjej där och hon sjunger högt och ljudligt medan hon går med hörlurar på sig. Döm om min förvåning när personen på cykel kommer närmare och närmare. Jag insåg snabbt att han sjöng på arabiska men huruvida han var utvecklingsstörd eller ej hade jag inte riktigt kommit fram till än. Jag ställde mig lite i skymundan för att inte synas men då kommer han och parkerar cykeln exakt där jag står. Jag vet inte vem av oss som tyckte det var mest pinsamt - jag som stod och gömde mig eller han som sjöng extremt högt. Han tystnade, började i alla fall låsa cykeln och sen började han sjunga igen men väldigt tyst och jag ställde mig på knä och fortsatte fotografera. Tro inte att han gick därifrån - näe då, han väntade på en kompis. Så till slut stod de där två stycken och rökte och pratade och tittade på mig som masade omkring på knä och försökte få blåklockorna att komma i lä för blåsten för att kunna ta en bild. Jag kände mig så uttittad så till slut tog jag min cykel och cyklade vidare hemåt. Så här blev i alla fall bilden - lite mörk och flummig men jag hoppas det att den inte är alldeles för mörk för att det ska synas vad det är;
söndag 25 september 2016
Dag 2 i ett-foto-om-dagen-veckan
Lyckades ta en bild även dag 2 i min EFOD-vecka. Även det var lite av ett hastverk så kvalitén är väl sisådär. Det roliga med bild två var att jag upptäckte en av nackdelarna med flera kameror - jag flyttade över bilder från tre minneskort/kameror innan jag lyckades hitta bilden :-)
Tog för givet att det var taget med kompaktkameran. Flyttade de bilderna till datorn och insåg att bilden var tagen hemma. Hemma använder jag mest makro-objektivet så då flyttade jag över bilderna från den kameran och satt i några millisekunder och gapade och undrade vad som hänt med bilden - den var borta. Tills jag kom på att jag hade ju lekt lite med en petflaska när jag tog bilden och därför hade jag använt kameran med ett lite längre objektiv.
Nåja, jag fick bilderna inflyttade till datorn så inget ont som inte har något gott med sig.
Till bilden då. Jag fotade den genom en avskuren petflaska (1½ liters). Satte den avskurna delen över objektivet och tog bilden ut genom flaskhalsen/flasköppningen.
Jag har testat det här lite tidigare och tycker att det är ganska kul. Jag har dock fått till lite bättre bilder än den här men har jag bestämt att jag ska lägga ut en bild från den aktuella dagen så får det bli den här. Vad jag inte tänkte på var att jag på höger sida hade en mörk vägg och på vänster sida fönster och balkongdörr som släppte in ljus. Det kan funka i vissa bilder men i den här bilden blev det inte alls bra men tyvärr tänkte jag inte på det förrän jag såg bilden på datorskärmen. Det jag hade kunnat göra var att kliva ett steg framåt för då hade jag haft en dörröppning på höger sida och fått med ljuset från fönstret i det rummet. Nåja, min efterhandslösning blev att beskära bilden i Photoshop så att det mesta av det mörka försvann. "Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen" säger man och det jag i det här fallet förlorade var att motivet hamnade lite för centrerat i bilden och det jag vann på karusellen var att jag blev av med det mesta av det mörka i högerkanten.
För övrigt så föreställer bilden en uggla som jag virkat och när jag tittade en gång till på bilden insåg jag man även ser två till av mina virkade alster. Kudden till höger har jag virkat (ja, fodralet alltså, inte innehållet:-) och dessutom har jag virkat filten som ligger över armstödet i vänsterkanten.
Tog för givet att det var taget med kompaktkameran. Flyttade de bilderna till datorn och insåg att bilden var tagen hemma. Hemma använder jag mest makro-objektivet så då flyttade jag över bilderna från den kameran och satt i några millisekunder och gapade och undrade vad som hänt med bilden - den var borta. Tills jag kom på att jag hade ju lekt lite med en petflaska när jag tog bilden och därför hade jag använt kameran med ett lite längre objektiv.
Nåja, jag fick bilderna inflyttade till datorn så inget ont som inte har något gott med sig.
Till bilden då. Jag fotade den genom en avskuren petflaska (1½ liters). Satte den avskurna delen över objektivet och tog bilden ut genom flaskhalsen/flasköppningen.
Jag har testat det här lite tidigare och tycker att det är ganska kul. Jag har dock fått till lite bättre bilder än den här men har jag bestämt att jag ska lägga ut en bild från den aktuella dagen så får det bli den här. Vad jag inte tänkte på var att jag på höger sida hade en mörk vägg och på vänster sida fönster och balkongdörr som släppte in ljus. Det kan funka i vissa bilder men i den här bilden blev det inte alls bra men tyvärr tänkte jag inte på det förrän jag såg bilden på datorskärmen. Det jag hade kunnat göra var att kliva ett steg framåt för då hade jag haft en dörröppning på höger sida och fått med ljuset från fönstret i det rummet. Nåja, min efterhandslösning blev att beskära bilden i Photoshop så att det mesta av det mörka försvann. "Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen" säger man och det jag i det här fallet förlorade var att motivet hamnade lite för centrerat i bilden och det jag vann på karusellen var att jag blev av med det mesta av det mörka i högerkanten.
För övrigt så föreställer bilden en uggla som jag virkat och när jag tittade en gång till på bilden insåg jag man även ser två till av mina virkade alster. Kudden till höger har jag virkat (ja, fodralet alltså, inte innehållet:-) och dessutom har jag virkat filten som ligger över armstödet i vänsterkanten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







