Följde med lillebror ut och letade orkidéer igår. Fanns ganska gott om guckusko men vi var lite sent ute så mycket var redan överblommat och det som fanns var i slutet på blomningen men de är fina ändå.
I det här området växer även nornan men den blommar lite tidigare än guckuskon så inga nornor fanns kvar - i alla fall inte där vi var.
Som vanligt fick jag inga riktigt bra bilder (ansträngde mig kanske för lite) men så här såg de ut;
Jag måste bara visa en bild till. När jag såg den tänkte jag på dinosaurier i tecknade filmer, eller möjligen på en gubbe med stripigt hår och stor, utskjutande haka. Titta på bilden och se om du ser det jag såg. De bruna bladen är stripigt hår med pannluggen som står rakt ut som på en punkare. Set gula är den stora käken/hakan, näsan är det vita med röda prickar och längst in sitter det lilla ormliknande ögat. Klicka på bilden om du vill se den i större format, då kanske det är lättare att se vad jag menar.
måndag 10 juli 2017
söndag 9 juli 2017
Semester
Lät regnsäsongen börja. Åska, driv-is, blåst och snö spelar ingen roll för nu är det semester i sex veckor framåt.
Näe, såklart att jag inte vill ha regn, blåst och kyla under semestern men det är ju ledigheten som är huvudsaken, inte vädret. Hoppas ändå att det blir sommarväder.
Under midsommarhelgen var vädret sisådär så jag försökte sysselsätta mig med diverse saker. Bland annat lekte jag med maten - det ska man inte göra. Fast det låter värre än det var. Jag gillar inte gubbröra så jag brukar istället göra gumröra. Rörde ihop röran och när det var klart fick jag ett kokt ägg över och det var det jag lekte med. I fönstret stod en kruka oregano som blommade - det ska den inte göra, man ska nypa bort blommorna har jag hört. Så jag började med att göra en midsommarkrans av oreganoblommorna och lite ståltråd. Ritade därefter ett ansikte på ägget och satte på blomsterkransen.
Fram med kameran och fotade. Blev.... en bild på ett ägg med blomsterkrans. Alltså okej men inte mer än så. Så jag vände på ägget, ritade ett nytt ansikte. Såg sen på bilderna att ansikte nummer två blev ganska likt spöket Laban. På med kransen, fram med kameran. Samma resultat, fin bild men ingen känsla i bilden. Provade lite olika varianter, plockade bl a fram en midsommarstång, men jag fastnade inte riktigt för någon av bilderna. Inte förrän jag testade att stoppa in maten (ägget) i ett rostigt hus. Den bilden gillade jag.
Kanske inte så dumt att leka med maten ändå. Ägget gick ju ändå att äta på frukostmackan nästa dag.
Så här blev min midsommarbild. Känns lite som sommar och semester. Fint sommartorp det där rostiga huset. Där behövs minsann ingen Ernst som donar på och hänger upp gardiner och puffar kuddar.
Näe, såklart att jag inte vill ha regn, blåst och kyla under semestern men det är ju ledigheten som är huvudsaken, inte vädret. Hoppas ändå att det blir sommarväder.
Under midsommarhelgen var vädret sisådär så jag försökte sysselsätta mig med diverse saker. Bland annat lekte jag med maten - det ska man inte göra. Fast det låter värre än det var. Jag gillar inte gubbröra så jag brukar istället göra gumröra. Rörde ihop röran och när det var klart fick jag ett kokt ägg över och det var det jag lekte med. I fönstret stod en kruka oregano som blommade - det ska den inte göra, man ska nypa bort blommorna har jag hört. Så jag började med att göra en midsommarkrans av oreganoblommorna och lite ståltråd. Ritade därefter ett ansikte på ägget och satte på blomsterkransen.
Fram med kameran och fotade. Blev.... en bild på ett ägg med blomsterkrans. Alltså okej men inte mer än så. Så jag vände på ägget, ritade ett nytt ansikte. Såg sen på bilderna att ansikte nummer två blev ganska likt spöket Laban. På med kransen, fram med kameran. Samma resultat, fin bild men ingen känsla i bilden. Provade lite olika varianter, plockade bl a fram en midsommarstång, men jag fastnade inte riktigt för någon av bilderna. Inte förrän jag testade att stoppa in maten (ägget) i ett rostigt hus. Den bilden gillade jag.
Kanske inte så dumt att leka med maten ändå. Ägget gick ju ändå att äta på frukostmackan nästa dag.
Så här blev min midsommarbild. Känns lite som sommar och semester. Fint sommartorp det där rostiga huset. Där behövs minsann ingen Ernst som donar på och hänger upp gardiner och puffar kuddar.
Så här såg äggets baksida ut (eller egentligen framsidan, för det var det första ansiktet jag ritade). Jag gillade den bilden också men det saknades något i den bilden.
fredag 23 juni 2017
Midsommarafton
Midsommarafton... och inte särskilt varmt den här gången heller. Så jag bläddrade fram en bild från förra sommaren från en varm och vacker sensommardag.
Jag köpte glaskulor i leksaksaffären och knöt hampasnören runt kulorna så de skulle se ut som glasflöten. Snörena blev lite för grova jämfört med själva kulorna men man tager vad man haver som Kajsa Warg sa. Syftet var att använda dem som accessoarer att fota på en strand Jag blev egentligen inte nöjd med någon av bilderna så jag kan ju skaffa annat snöre och göra om knytningen och ta nya bilder.... eller inte. Gissningsvis väljer jag det senare, alltså att jag struntar i att byta snören. Kanske ändå att glaskulorna får följa med ut en sväng till, med samma snören, och posera i bilder, det får vi se.
Hur som helst är den här bilden mycket mer sommar än vad det är ute idag. Idag är en sån där midsommarafton när man kan utesluta ordet sommar men eftersom det låter så dumt att bara kalla det mid-afton så tror jag att jag ändå fortsätter att säga midsommarafton även om denna dag. Man vet aldrig - innan kvällen kan molnen spricka upp, visa lite blå himmel och blåsa lite ljum sommarbris.
Klicka på bilden om du vill se den i större format.
Jag köpte glaskulor i leksaksaffären och knöt hampasnören runt kulorna så de skulle se ut som glasflöten. Snörena blev lite för grova jämfört med själva kulorna men man tager vad man haver som Kajsa Warg sa. Syftet var att använda dem som accessoarer att fota på en strand Jag blev egentligen inte nöjd med någon av bilderna så jag kan ju skaffa annat snöre och göra om knytningen och ta nya bilder.... eller inte. Gissningsvis väljer jag det senare, alltså att jag struntar i att byta snören. Kanske ändå att glaskulorna får följa med ut en sväng till, med samma snören, och posera i bilder, det får vi se.
Hur som helst är den här bilden mycket mer sommar än vad det är ute idag. Idag är en sån där midsommarafton när man kan utesluta ordet sommar men eftersom det låter så dumt att bara kalla det mid-afton så tror jag att jag ändå fortsätter att säga midsommarafton även om denna dag. Man vet aldrig - innan kvällen kan molnen spricka upp, visa lite blå himmel och blåsa lite ljum sommarbris.
Klicka på bilden om du vill se den i större format.
söndag 11 juni 2017
Någon spionerar på mig
Min katt måste alltid vara med hela tiden och överallt. Oftast sitter hon mitt i det man ska göra, som när man drar ut en låda eller öppnar ett skåp - vips sitter hon i lådan eller försöker komma in i skåpet. Sitter man vid datorn sitter hon oftast mitt emellan mig och skärmen så jag får kika runt henne för att se vad jag egentligen gör.
Ibland försöker hon dock smyga och försiktigt spionera på mig från någon ställe där hon tror att hon inte syns. Ett halvt katthuvud är en vanlig syn här hemma. Hon sitter gärna i hallen och sticker fram halva huvudet och kollar på mig i köket. Idag försökte hon spionera på mig när jag borstade tänderna. Hon satt ovanpå spegelskåpet med ett kattöga, kattöron och en spegelbild av ett öra synligt. Tror hon att hon inte syns?
Ibland försöker hon dock smyga och försiktigt spionera på mig från någon ställe där hon tror att hon inte syns. Ett halvt katthuvud är en vanlig syn här hemma. Hon sitter gärna i hallen och sticker fram halva huvudet och kollar på mig i köket. Idag försökte hon spionera på mig när jag borstade tänderna. Hon satt ovanpå spegelskåpet med ett kattöga, kattöron och en spegelbild av ett öra synligt. Tror hon att hon inte syns?
söndag 4 juni 2017
En dag full av kontraster och motsatser
Jag trängde mig med på en dagsresa upp till Stekenjokk och Stora Blåsjön igår. Det var en fantastisk upplevelse med magiska kontraster.
Första stoppet var morgonfika i Svannäs gårdskyrka. En vacker plats vid Malgomajsjön. De som bodde på gården hade byggt en egen gårdskyrka. Hur man nu kan komma på en sån idé - jag skulle möjligen ha byggt ett lusthus eller något sådant - men det var onekligen effektfullt med stora glasfönster i tre väderstreck och Malgomaj's vatten utanför alla fönstren.
Nästa stopp var Norgefarargård. Det är en plats som redan tidigare bosatt sig i min "ryggsäck av vackra minnen". Fint ställe, vacker utsikt och god lunch. Minnena från förra gången överträffade dagens - den gången var vi bara ett par besökare så det vilade ett större lugn över stället då och gårdstuppen spatserade runt och höll koll på oss - men dagens besök var riktigt trevligt det också.
Nästa anhalt var Stekenjokk. En fantastisk värld. Visserligen har snön smält undan en hel del men det var ändå höga snövallar längs hela vägen - på vissa ställen, fläckvis, nästan lika höga som bussen vi åkte i. Många skidåkare och en hel del soldyrkare som låg ute i snön och solade.
Mycket turister och fantastiskt att trafiken flöt så obehindrat trots att det var otroligt många som bara stannade bilen mitt på vägen, smällde upp dörrarna på vid gavel för att ställa sig mitt på vägen och fotografera. En del gav sig tid att klättra upp på någon snövall så kompisarna kunde fotografera dem medan bilen fortfarande stod mitt på vägen med dörrarna på vid gavel. Det som var så fantasktiskt var att trafiken ändå flöt på, man märkte ingen irritation bland övriga trafikanter (som förmodligen också krypkörde för att se på de fantastiska vyerna) och över allt detta rådde ett magiskt lugn. Det måste vara de vita vidderna och fjällen som utövade det lugnet på allt och alla.
Nästa stopp var Stora Blåsjön. Ett fint ställe som jag aldrig tidigare besökt. Överallt växte vitsippor och tussilago och det här var alltså bara ett stenkast från Stekenjokk's snöklädda vidder och fjäll.
Efter detta stopp vände vi tillbaka - meningen var att vi skulle äta middag på en platå i Stekenjokk men av någon anledning hade det stoppats av lapparna som hävdade att det var för många renar och renkalvar i området. Vi såg inte en enda ren på hela vägen mellan Klimpfjäll och Stora Blåsjön så vart alla de renarna var kan man undra. Hur som helst så fick vi istället äta middag på Marsfjäll Camping Lodge i Saxnäs. Det var helt okej det också men gissningsvis hade det varit en större upplevelse att äta middag ute i det fria i Stekenjokk.
Det var verkligen en konstrasternas dag - det kändes som att åka flera vändor berg- och dalbana härs och tvärs mellan vinter och sommar. Här är en del bilder från dagen. Klicka på dem för att se en större bild.
Först några bilder från Stekenjokk.
Vitsippor vid Stora Blåsjön och en bild på traktor med chaufför i Klimpfjäll
Den här bilden från Stora Blåsjön innehåller precis de kontraster/motsatser dagen bjöd på. Människor som går sommarklädda på en sandstrand och på andra sidan sjön ligger snöklädda fjäll. Sandstranden var egentligen ingen strand utan sjöbotten, Det var väldigt lite vatten i sjön men enligt guiden var detta ingen ovanligt på våren och om ett par dagar skulle vattennivån vara normal. Det var samma som de sa i Klimpfjäll - om jag förstod det rätt var det någon damm som var stängd just nu och skulle släppa på vattnet inom de närmaste dagarna.
Första stoppet var morgonfika i Svannäs gårdskyrka. En vacker plats vid Malgomajsjön. De som bodde på gården hade byggt en egen gårdskyrka. Hur man nu kan komma på en sån idé - jag skulle möjligen ha byggt ett lusthus eller något sådant - men det var onekligen effektfullt med stora glasfönster i tre väderstreck och Malgomaj's vatten utanför alla fönstren.
Nästa stopp var Norgefarargård. Det är en plats som redan tidigare bosatt sig i min "ryggsäck av vackra minnen". Fint ställe, vacker utsikt och god lunch. Minnena från förra gången överträffade dagens - den gången var vi bara ett par besökare så det vilade ett större lugn över stället då och gårdstuppen spatserade runt och höll koll på oss - men dagens besök var riktigt trevligt det också.
Nästa anhalt var Stekenjokk. En fantastisk värld. Visserligen har snön smält undan en hel del men det var ändå höga snövallar längs hela vägen - på vissa ställen, fläckvis, nästan lika höga som bussen vi åkte i. Många skidåkare och en hel del soldyrkare som låg ute i snön och solade.
Mycket turister och fantastiskt att trafiken flöt så obehindrat trots att det var otroligt många som bara stannade bilen mitt på vägen, smällde upp dörrarna på vid gavel för att ställa sig mitt på vägen och fotografera. En del gav sig tid att klättra upp på någon snövall så kompisarna kunde fotografera dem medan bilen fortfarande stod mitt på vägen med dörrarna på vid gavel. Det som var så fantasktiskt var att trafiken ändå flöt på, man märkte ingen irritation bland övriga trafikanter (som förmodligen också krypkörde för att se på de fantastiska vyerna) och över allt detta rådde ett magiskt lugn. Det måste vara de vita vidderna och fjällen som utövade det lugnet på allt och alla.
Nästa stopp var Stora Blåsjön. Ett fint ställe som jag aldrig tidigare besökt. Överallt växte vitsippor och tussilago och det här var alltså bara ett stenkast från Stekenjokk's snöklädda vidder och fjäll.
Efter detta stopp vände vi tillbaka - meningen var att vi skulle äta middag på en platå i Stekenjokk men av någon anledning hade det stoppats av lapparna som hävdade att det var för många renar och renkalvar i området. Vi såg inte en enda ren på hela vägen mellan Klimpfjäll och Stora Blåsjön så vart alla de renarna var kan man undra. Hur som helst så fick vi istället äta middag på Marsfjäll Camping Lodge i Saxnäs. Det var helt okej det också men gissningsvis hade det varit en större upplevelse att äta middag ute i det fria i Stekenjokk.
Det var verkligen en konstrasternas dag - det kändes som att åka flera vändor berg- och dalbana härs och tvärs mellan vinter och sommar. Här är en del bilder från dagen. Klicka på dem för att se en större bild.
Först några bilder från Stekenjokk.
Vitsippor vid Stora Blåsjön och en bild på traktor med chaufför i Klimpfjäll
söndag 7 maj 2017
Ett hastverk som ändå blev okej
Planterade några plantor som behövde komma i riktiga krukor och fick en bild i mitt huvud. En lite diffus idé och omedelbart kom planterandet i andra hand och jag försökte hitta något användbart i det jag hade framför mig. Kom inte på något bättre än skeden som låg mitt i jordhögen - eftersom jag planerade smått så pasade sked bättre än spade :-)
Stod där med jordiga händer, en sked och en liten chiliplanta... men sen då? Provade att hålla i skeden och det kanske skulle ha funkat men det var svårt att fota med en hand och balansera plantan med andra. En annan jordig hand, gärna en barnhand, skulle säkert ha blivit bra på bild men inte min och framför allt blev bilden omöjlig att få bra med kameran i en-handsgrepp. Vilket jag delvis fick en förklaring på idag när jag upptäckte att bildstabiliseringen var avstängd i det objektiv jag använde. Verkar ha varit det ända sen sist jag använde den på stativ vilket var antingen när jag fotade nyårsraketer eller sist jag fotade norrsken och det var inte varken igår eller ens förra månaden. Jag har inte haft en tanke på att mina oskarpa bilder den senastse tiden kunde ha en sån förklaring. Jag brukar alltid "nollställa" alla inställningar innan jag stänger av min kamera.
Nåväl, som vanligt för lat för att ta fram stativ la jag snabbt skeden ovanpå frysen, ställde ett vitt kuvert bakom och tog några hastiga bilder innan plantan sattes i ny jord.
Tyvärr upptäckte jag inte att det främre bladet är helt ur fokus förrän nu när jag tittade på bilden i datorn. Synd, för jag gillar bilden. Jag har ljusat upp den och fösökt att dölja kanten mellan bakgrund och underlag (kuvert och frysskåp). Bakgrunden är, om man tittar noga, snarare grågul än vit så jag ska fila lite på den i photoshop.
Om jag haft lite mer koll på skärpan och städat bort jord från bladen så skulle det blivit bättre men jag tycker att bild-idén funkar och jag tycker den blev rätt fin. Vad tycker du? Klicka på bilden för att se den i större format.
Stod där med jordiga händer, en sked och en liten chiliplanta... men sen då? Provade att hålla i skeden och det kanske skulle ha funkat men det var svårt att fota med en hand och balansera plantan med andra. En annan jordig hand, gärna en barnhand, skulle säkert ha blivit bra på bild men inte min och framför allt blev bilden omöjlig att få bra med kameran i en-handsgrepp. Vilket jag delvis fick en förklaring på idag när jag upptäckte att bildstabiliseringen var avstängd i det objektiv jag använde. Verkar ha varit det ända sen sist jag använde den på stativ vilket var antingen när jag fotade nyårsraketer eller sist jag fotade norrsken och det var inte varken igår eller ens förra månaden. Jag har inte haft en tanke på att mina oskarpa bilder den senastse tiden kunde ha en sån förklaring. Jag brukar alltid "nollställa" alla inställningar innan jag stänger av min kamera.
Nåväl, som vanligt för lat för att ta fram stativ la jag snabbt skeden ovanpå frysen, ställde ett vitt kuvert bakom och tog några hastiga bilder innan plantan sattes i ny jord.
Tyvärr upptäckte jag inte att det främre bladet är helt ur fokus förrän nu när jag tittade på bilden i datorn. Synd, för jag gillar bilden. Jag har ljusat upp den och fösökt att dölja kanten mellan bakgrund och underlag (kuvert och frysskåp). Bakgrunden är, om man tittar noga, snarare grågul än vit så jag ska fila lite på den i photoshop.
Om jag haft lite mer koll på skärpan och städat bort jord från bladen så skulle det blivit bättre men jag tycker att bild-idén funkar och jag tycker den blev rätt fin. Vad tycker du? Klicka på bilden för att se den i större format.
fredag 28 april 2017
Finns det bara en sanning eller kan det finnas två olika sanningar om samma sak?
Satt och lekte i photoshop med en gammal bild förra helgen men så fick jag ett erbjudande om att följa med till Umeå och eftersom jag hade ett ärende dit nappade jag genast och bilden åkte tillbaka in i datorns mörka mappar.
Eftersom Windows 10 har ett eget liv (när strömmen är på) så bestämmer den att när jag öppnar utforskaren hamnar jag direkt i "snabbåtkomst" och där visas de senaste bilder och dokument som jag använt. Alltså poppade bilden från förra helgen upp och jag kom på att jag skulle fila färdigt på den.
Det är en bild tagen vid Betsele-dammen en fin men molnig sommardag. Vyn var ganska magisk men som vanligt blev bilden i kameran inte särskilt magiskt. Vyn var naturligtvis densamma men färgerna och ljuset stämde inte så bra med hur det egentligen såg ut. Bilden kändes grå och murrig och hade inget som man egentligen fäste blicken på. Så i Photoshop förändrade jag ljuset i bilden, ökade ljuset mer på vissa ställen och vips blev det en helt annan bild med samma motiv. Blicken fastnar på detaljer i bilden vilket jag inte upplevde att den gjorde i originalbilden. Förgrunden kanske blev lite för iögonfallande men samtidigt var det lite ditåt jag ville att blicken skulle styras. Jag får prova att dämpa det lite och se om bilden känns bättre eller sämre.
Ljus och färg stämde nu överens med hur det var när bilden togs så egentligen är den bilden mer sanningsenlig trots att den är manipulerad i Photoshop. Så frågan är vilken bild som är den sanna - den som manipulerats i Photoshop som stämmer någorlunda med verkligheten eller bilden direkt ur kameran som inte är manipulerad/förändrad men som inte stämmer riktigt med hur verkligheten såg ut?
Jämför själv. Originalbilden är den övre och den manipulerade bilden under. Klicka på bilden så får du se den större;
Eftersom Windows 10 har ett eget liv (när strömmen är på) så bestämmer den att när jag öppnar utforskaren hamnar jag direkt i "snabbåtkomst" och där visas de senaste bilder och dokument som jag använt. Alltså poppade bilden från förra helgen upp och jag kom på att jag skulle fila färdigt på den.
Det är en bild tagen vid Betsele-dammen en fin men molnig sommardag. Vyn var ganska magisk men som vanligt blev bilden i kameran inte särskilt magiskt. Vyn var naturligtvis densamma men färgerna och ljuset stämde inte så bra med hur det egentligen såg ut. Bilden kändes grå och murrig och hade inget som man egentligen fäste blicken på. Så i Photoshop förändrade jag ljuset i bilden, ökade ljuset mer på vissa ställen och vips blev det en helt annan bild med samma motiv. Blicken fastnar på detaljer i bilden vilket jag inte upplevde att den gjorde i originalbilden. Förgrunden kanske blev lite för iögonfallande men samtidigt var det lite ditåt jag ville att blicken skulle styras. Jag får prova att dämpa det lite och se om bilden känns bättre eller sämre.
Ljus och färg stämde nu överens med hur det var när bilden togs så egentligen är den bilden mer sanningsenlig trots att den är manipulerad i Photoshop. Så frågan är vilken bild som är den sanna - den som manipulerats i Photoshop som stämmer någorlunda med verkligheten eller bilden direkt ur kameran som inte är manipulerad/förändrad men som inte stämmer riktigt med hur verkligheten såg ut?
Jämför själv. Originalbilden är den övre och den manipulerade bilden under. Klicka på bilden så får du se den större;
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










